Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
W. E. SVEDELIUS
— desto mera anar man hela omätligheten af sanningens djup,
desto tydligare erfar man ringheten af sin egen förmåga.
Men på samma gång framträder arbetets oeftergifliga pligt,
på det, då man icke kan uträtta allt, och ej får hoppas att
kunna uträtta mycket, dock något må blifva gjordt. Arbetets
skyldighet är för vetenskapsidkaren den samma som för
dagakarlen. Likasom den ene anstränger armarnes senor, bryter
berg, plöjer jorden eller timrar huset, så skall den andre med
ansträngning af själens krafter bryta sig fram från mörker till
ljus.
Arbetets pligt hafva vi erkänt, men här fordras också att
arbeta på det rätta sättet. Vi vilja göra oss reda för olika sätt,
■som kunna finnas att behandla historien.
Vi stödja oss då vid ord, som blifvit yttrade af en man,
hvars namn är berömdt bland häfdatecknare. Mannen är Guizot.
och orden läsas i hans »Histoire de la civilisation en France.» 1
Guizot talar om särskilda sätt att framställa historien. Ett
sätt är hvad han kallar historiens anatomi (1’anatomie
histo-rique). Vetenskapen på denna ståndpunkt består af idel fakta
och historieskrifvarens arbete är att uppsöka dessa fakta, utreda
hvad är sant och hvad osant, »vera secernere fal sis», bestämma
tidsordningen och rummet, der händelserna tilldrogo sig,
personerna som gjorde dem o. s. v. Dessa fakta äro, såsom Guizot
uttrycker sig, historiens kropp (le corps de 1’histoire), de äro
likasom lemmar, ben, muskler, hvilka historieskrifvaren måste
lära känna, likasom anatomen studerar senor, ådror, nerver i
människokroppen. Detta studium utgör den nödvändiga
förberedelsen för hvarje grundlig häfdateckning. Utan ett sådant
underlag blifver den snillrikaste skildring blott ett slott i luften.
Sinnrika hypoteser kunna sammansättas, snillrika hugskott
framkastas, skarpsinniga idéförbindelser bildas, men när palatset
är bygdt, kommer en flitig forskare utan snille, men med
sakkännedom, och den praktfulla byggnaden faller till stoft för en
fläkt af en noggrann kritik. Likasom läkaren ej kan behandla
den lefvande människokroppen utan att känna delarne, af hvilka
denna kropp består, så kan historieskrifvaren icke skildra historien
utan kunskap om dessa fakta, som utgöra historiens material.
’ Elfte föreläsningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
