Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HISTORISK VETENSKAP OCH HISTORISKA STUDIER
5.’{
bör man åtminstone göra den samma så mångsidig som möjligt.
Under sådant bemödande kan t. ex. statens historia icke
fullständigt skiljas från folkets.
Men en fara finnes vid denna mångsidighet och dessa
flerfaldiga beröringar. Faran är den, att olika ämnen varda
sammanrörda, hvadan mörker och oreda uppstår och behandlingen
blifver ytlig, när ämnenas mångfald öfverväldigar förmågan att
genomtränga dem hvart och ett för sig. Derför ligger vigt
uppå, att häfdatecknaren begränsar sitt ämne, hvilket icke är
det lättaste att göra. Yi säga så, som vi förut en gång hafva
sagt: »för hvarje fält man försöker att genomvandra, öppna sig
nya rymder, omkretsen vidgar sig, föremålens mängd kastar sig
nedtryckande öfver sinnet, vetenskapens innehåll utgrenar sig i
mångfaldiga riktningar, nya synpunkter framträda, som öppna’
hvar för sig stundom omätliga utsigter.» 1 Då blifver forskaren
frestad att inlåta sig på många ämnen, hvarvid han lätteligen
snärjer sig så, att ledtråden tappas och det, som skulle vara det
egentliga ämnet, stannar i skuggan.
Under ett sådant vidsträckt, åt olika sidor sig utsträckande
forskningsarbete, kominer man lätt in pä den art af
betraktelser, som lefver i jämförelser. Andra vetenskaper finnas, för
hvilka detta betraktelsesätt är mycket väsentligt. Vi känna den
jämförande statistiken, den jämförande språkforskningen. Så
skulle väl också kunna finnas en komparativ historia, som vore
mycket upplysande. Men hon är svår att åstadkomma, ty för
att behandla t. ex. en stats historia i jämförelse med en annan,
ett tidehvarf med ett annat eller med flere fordras att
grundligen känna dem alla och härtill vill tiden blifva för kort. Men
jämförelsen tränger sig stundom fram så ovilkorligt, att man ej
kan lemna densamma opåaktad.
Talet om vetenskapens omätlighet kan förefalla afskräckande,
men bör ej så få blifva, ty fastän allt hvad den lärdaste
forskare, den skarpsinnigaste tänkare, den snillrikaste
häfdatecknare kan göra, blott är att resa upp några stenar till en
byggnad, som aldrig blifver färdig, så är likväl hvarje inliemtad
lärdom, hvarje bekräftad sanning en för mänsklighetens bildning
fruktbärande vinst.
Men sant är, att vetandet är oändligt, och ju längre man
kommit in i vetenskapens förgård — längre kommer ej mången
1 Smärre skrifter af W. E. Svedelius, h. I, s. 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
