Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
W. E. SVEDELIUS
Vi yttrade ett ord om ett samband, som kunde finnas äfven
mellan den bildande konsten, målarens och bildhuggarens verk,
«ch den historiska vetenskapen. Dessa arter af skön konst,
när deras ämnen hemtas ur historien, göra en tjenst åt
vetenskapen. En skildring i ord kan aldrig erhålla en sådan
åskådlighet, som målarens bilder på duken eller bildhuggarens i
marmor. Häfdatecknaren kan också måla taflor, men åskådaren
ser dem blott i ett medium af inbillningskraft och eftertanke.
Målarekonstens taflor deremot och marmorstoderna ställa sig
omedelbart framför den sinliga uppfattningen. För att med
tanken och fantasien lefva sig in i det man ser, fordras en
lifligare själskraft, än då man ser bilderna i deras kroppsliga
former och, såsom förhållandet är med rätt ypperliga konstverk,
man nästan tycker sig höra lifvet andas.
Men den bildande konsten har äfven en annan betydelse
för historien. Det händer, att man i dess verk får söka
historiens källor. Man studerar ju forntidens häfder i ruinerna,
man samlar ju allt möjligt af husgeråd, verktyg och hvad
öfver-kommas kan af forntidens lemningar och med sådant letar man
sig fram till insigt i de förgångna tidernas seder och bildning.
Finnas nu bland arbeten från en forngammal tid äfven sådana,
som kunna räknas till skön konst, så måste äfven dessa bära
sitt vittnesbörd.
Från talet om bildande konst och poesi öfvergår betraktelsen
till att tala om historiens förhållande till filosofien.
Dessa vetenskaper äro ej obeslägtade med hvarandra, ehuru
de i visst afseende äro af hell olika natur. Historien hemtar
sitt innehåll ur erfarenheten, men filosofien säger sig vara
förnuftets egen vetenskap. Det vore också ett groft fel att
sammanblanda dem med hvarandra. Gör man historien till filosofi,
så blifver hon alldeles fördärfvad. Men icke desto mindre, huru
behöfva ej dessa vetenskaper hvarandra? Filosofien, så mycket
hon må prisa den rena tankens sjelfständighet, kan dock ej
lemna erfarenheten utan afseende. Tankens lagar äro väl af
evighet gifna och oföränderliga, men dessa lagar utöfva sin
verksamhet inom erfarenhetens verld och förnuftet skulle icke hafva
någon tillvaro för mänsklig förnimmelse, om ej denna verld funnes
Och människans sätt att bruka sitt förnuft, den föreställning
hon gör sig om sin egen andliga natur samt om allt öfversinnligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
