Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
W. E. SVEDELIUS
Så verkar filosofien på tidehvarfvets innehåll, hvilket är
historiens, och på historieskrifvaren, emedan han är en medlem
af sitt tidehvarf. Hans sätt att uppfatta sin vetenskap är icke
oberoende af filosofens sätt att uppfatta sin. Detta gäller i
första rummet om samtidens historia, men det saknar ej all
tillämpning äfven hos dem, hvilka tala om forntiden. Ty
likasom filosofen betraktar filosofiens historia ur synpunkter, som
hans samtid utvisar, så bedömer den politiske historieskrifvaren
och tecknaren af den allmänna kulturens historia de förra
tidernas verk under intryck af den tid, hvari han lefver, och dessa
intryck sammanhänga med tidens filosofi.
En förbindelse finnes således mellan historien och
filosofien. Men Gud bevare oss från att förblanda dem med
hvarandra. Filosoferne vakta sig nog, det är just ingen fara, att
historien skulle tränga in på deras område, det är knappt lätt
att säga, huru detta skulle tillgå. Men historieskrifvaren må
taga sig i akt, att icke hans vetenskap varder bortkollrad af
filosofien. Det är icke blott poesien, som kan kollra bort
historien; filosofien kan göra samma skada, Det sker på det
sättet, att historieskrifvaren varder sin bestämmelse otrogen och
ur erfarenhetens verld flyger upp i spekulationens rymder ocli
glömmer de gifna fakta för allehanda högvisa funderingar. Väl
är det sant, att när historieskrifvaren försöker att genomtränga
händelsernas betydelse, är han redan kommen ett stycke på vägen
dit upp i de höga rymderna, der historien möter filosofien. Men
då fordras försigtighet att ej gå öfver gränsen, det fordras att
strängt fasthålla historiens begrepp såsom lastadt vid
erfarenheten. Gör historieskrifvaren icke detta, men lemnar den yttre
verlden och söker gå ända fram till de af erfarenheten oberoende
yttersta lagarna och ur dessa lagar förklara erfarenheten, då är
historien icke mera historia, den vetenskapen är bortkommen,
upplöst i abstraktioner, händelserna försvinna i aprioriska
tankebyggnader, personerna i töckenbilder. Historiens gestalter skola
vara verkliga varelser med kött och blod, ej formler och tecken
för ideer.
Ett annat sätt, hvarpå historien varder dödad af filosofien,
är blott en tillämpning af det nyssnämnda sättet att likasom
vrida historien ur /led. Det består deri att historieskrifvaren
använder på sin vetenskap en filosofisk metod och vill a priori
konstruera verldens gång. Historien skall visserligen uppvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
