Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strödda meddelanden och aktstycken.
Klagodikt öfver en svensk beskicknings lidanden i
Kyssland under åren 1569—1572.
Nils Gyllenstiernas legation till Ivan den förskräcklige, hvarom
i senaste häfte af denna Tidskrift en berättelse var införd, blef rik
på följder af helt annat slag, än konung Erik önskat och hoppats.
I inledningen till denna relation nämdes, huru ryska sändebud på
grund däraf anlände till Sverige våren 1567 för att få fördraget om
Katarinas utlemnande ratificeradt och att afhämta sjelfva furstinnan,
huru den qvarhölls in på följande år och under hertigarnes resning
mot Erik blef misshandlad och plundrad, men slutligen fick återvända
hem. Låt vara att Erik aldrig på allvar haft för afsigt att utlemna
sin svägerska under broderns lifstid, underhandlingen därom lemnade
likväl ett det skarpaste vapen åt hans fiender,’ som de ej underläto
att begagna sig af, och bidrog visserligen i hög grad till hans
störtande. Johan sjelf var emellertid angelägen om att bevara
grannsämjan med Ryssland och afsände redan 1569, för att förnya freden,
en beskickning, som till hämd för den behandling Ryssarne undergått
i Sverige behandlades af storfursten på ett i folkrättens historia
oerhördt sätt. Först efter fulla två års förlopp fick den, utplundrad och
i alla afseenden illa behandlad, återvända till Sverige, och det dröjde
ej länge, innan fejden med Ryssland på allvar bröt ut.
Hufvud-mannen för densamma, biskop Påvel Juusten i Åbo, har om
sändebudens lidanden uppsatt en berättelse, ur hvilken senare författare
hämtat sina uppgifter om denna sak.1 En annan af deltagarne, den
tyske sekreteraren Mathias Schubert, som äfven var med på
Gyllenstiernas legation 1566, 1567, har också skildrat sin och sina
kamraters olycksöden, inen gjort det på vers, i en klagodikt på tyska,
hvilken jämte en förteckning på de förluster han personligen lidit
finnes i Riksarkivet. Äfven om den ej egentligen lemnar några nya
upplysningar, torde den såsom en tidsbild af mera ovanligt slag dock
förtjena att meddelas. Den poetiska förtjensten är naturligtvis ringa
1 »Acta legationis Muscoviticæ per Paulum Jnusten episcopum Aboensem
breviter comprehensa», tr. af Porthan, ursprungligen i disputationsform 1775,
sedermera omtryckt i hans Skrifter III, s. 387—419 (1867).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
