Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 107
Hade Verninac varit strängt trogen de revolutionära
talesätten, hade han naturligtvis bort närina sig det sistnämda
ari-stokratfiendtliga partiet, hvilket ju innefattade hvad Jakobinerna
egentligen menade med »folket»; lian hade då bort gifva dess
»missförstådda lidelse» den rätta riktningen, d. v. s. med dess
tillhjälp hafva sökt krossa både den svenska aristokratien och
den svenska despotismen; och såsom vi sett, var det också just
detta, som hertiginnan, dömande efter den jakobinska
fraseolo-gien, fruktade att han skulle göra. I själfva verket kunde hon
dock hafva besparat sig sina farhågor. Dumouriez hade ej
misstagit sig på sin gesant. Verninac vände sig i stället till det
aristokratiska partiet och betygade det sin »aktning och
tillgifvenhet»,1 i hopp att genom detsamma vinna den, i hvilken han
på grund af sina antecedentia bort se Sveriges »tyrann», hertig
Karl. Visserligen sökt’e han både inför sig själf och sin regering
rädda sina principer därmed, att det aristokratiska partiet ej
blott åsyftade »en modifikation af kronans rättigheter», utan
äfven »en reformation» i enlighet med Fransmännens »grundsatser
om jämlikhet och filantropi», till bevis hvarpå han anförde »det
anbud, som nyligen en stor del af den svenska aristokratien
gjort att afstå från sina titlar och sina rättigheter»,2 men det
är tydligt, att hvad som egentligen bestämde hans handlingssätt
var den politiska synpunkten; åtminstone visade han ingen lust
att vänta, tills Svenskarne med afseende på samhällsfrågorna
upphört att vara »goda vildar», innan han sökte att i dem skaffa
Frankrike politiska bundsförvandter.
Sina förhoppningar att genom det aristokratiska partiet
kunna vinna hertigen grundade åter Verninac därpå, att det
motsatta partiet hittills »triumferat» endast genom Gustaf III:s
»djärfhet och lycka», att därför det andra nu efter dennes död
måste få öfverhanden, och att hertigen således för att kunna
bibehålla sig skulle nödgas följa dess principer. Med kännedom
1 »Je prononcai mon estime et mon affection en sa faveur». Berättelsen
om beskickningen.
2 Huru Verninac kunnat fä denna uppfattning, är svårt att första. Adelns
missnöje med Förenings- och Säkerhetsakten berodde, såsom bekant, till stor del
af de inskränkningar denna åstadkommit i dess privilegier, och om ett dylikt
officielt anbud från adelns sida vet vår historia intet. Det enda spår till en
benägenhet af dylik art, som jag kunnat upptäcka finnes i Jakob v. Engeströms
»anteckningar rörande plan till regementsförändring m. m. 1791» hos
Schinkei.-Bekgman, II s. 334, men jag betviflar att han i denna punkt var en tolk för
»en stor del» af den d. v. svenska adelns åsigter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
