Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
S. J. BOETHIUS
om den starka demokratiskt-monarkiska strömning, som vid
slutet af Gustaf III:s regering genomgick Sverige, torde man
dock vara berättigad att betvifla riktigheten af denna
uppskattning af de båda partiernas styrka. x. Visserligen fick Verninac
rätt med afseende på den politik, som hertigen kom att följa,
men hvad som bestämde denne torde ej hafva varit nödtvång,
utan rent personliga förhållanden.
Hertig Karl var, som bekant, af gammalt nära förbunden
med det aristokratiska oppositionspartiet, och ehuru den andel,
som många af detta haft i brödrens mord, ingaf honom fasa,
började han dock snart nog efter sitt öfvertagande af regeringen
närma sig detsamma.2 Gustavianernas närvaro i konseljen
besvärade honom, men han kände sig ej i stånd att med egna
krafter frigöra sig från deras inflytande, och dessutom synas
regeringsbestyren alldeles hafva öfverstigit hans förmåga. I detta
bryderi tog han sin tillflykt till sin gamla vän och ordensbroder
Reuterholm, hvilken då befann sig på en utrikes resa. Redan
den 4 april skref han till honom, att han var »öfverhopad af
bekymmer, sorg och ärender samt sysselsatt från 7 om morgonen
till helt sent på natten», uppmanade honom att snart komma
tillbaka samt lofvade respengar. Den 27 april upprepade han
samma klagan och samma uppmaning, och slutligen utbrister
1 Vinghvist har i sin Berättelse om riksdagen 1789 (Frey 1844) meddelat ett
par drag, som vittna om stämningen bland de ofriilse stånden: nnder den återstående
tiden af Gustaf 111:8 regering firades bland dessa årsdagen af Förenings- och
Säkerhetsakten såsom en högtidsdag, och förslag väcktes att under konungens ledning bilda
ett »odalmannagille» mot adeln. Betecknande är ock den adress, hvarigenom de
ofrälse stånden på riksdagen i Gefle tackade konungen för Förenings- och
Säkerhetsakten. Ännu 1794, då hertig Karl med den unga konungen besökte Dalarne,
var denna sinnesstämning lefvande bland dess allmoge, såsom följande utdrag ur ett
bref från hertigen till Reuterholm utvisar: »Ett enda ord skulle förskaffa mig 20,000
förfäktare och en enda andedrägt i den vägen skulle för evigt aneantera hela
opposition. 1 Mora steg en bonde fram och sade mig midt i syna: Vi hafva hört,
att du har varit oroad af ’herra’; vi äro nöjda med dig och din styrelse; den
lag, som din bror gjort 89, den vilja vi ha och ingen annan, och kan du ej
hålla de där, som vill styra, i ordning, så kalla oss bara, ty vi våga lif och blod
för dig och kungen, och ingen är ibland oss, som icke lemnar hus och hem, om
det behöfves och du vill». Brefvet är dat. Falun den 13 juli 1793, men årtalet
är felskrifvet. Reut. papp.
2 Den 25 maj 1792 skref han till Reuterholm: »Jag hoppas att jag för
öfrigt står väl till boks med de(m), som förr varit mig mindre gynsamma och
hvars säkra betygelser jag undfått, jag menar de(m), som Azor var emot». Reut,
papp.
Med Azor menas tydligen Gustaf III. Oppositionens mindre gynsamma
stämning mot hertigen före hans regentskap torde hafva berott af, att han 1789
svek dess förväntningar och uppträdde till förmån för Förenings- och
Säkerhetsakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
