Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 109
han den 25 maj efter att ånyo hafva klagat öfver
regeringsbestyren samt omtalat försöken att indraga honom i kriget: 1
»Emellertid som jag nu allena befinner mig stå bocken emot dem,
sora under inig sitta i den här s. k. ministären, är jag alldeles
ut-pajtad, till dess jag får någon med mig, som håller mig ryggen
fri, och det är ni endast min bäste vän, af hvilken jag väntar
denna hjälp». Då Reuterholm af gammalt var en svuren fiende
till Gustavianerne, var det klart, att hans hemkomst under sådana
förhållanden skulle medföra hertigens fullständiga öfvergång till
dessas motparti, men Reuterholm tillhörde en inbiten Mössfamilj,
det parti, hvars åsigter han omfattat under Gustaf IH:s regering,
hade blott alt för mycket varit vant att söka stöd hos Ryssland,
och om ej andra omständigheter tillkommit, är det därför föga
troligt, att hertigens genom honom åvägabragta anslutning till
det aristokratiska partiet skulle medfört de frukter, som Verninac
däraf hoppades få skörda för Frankrike. Men innan Reuterholm
hann hem, uppträdde en annan rådgifvare: baron Eric Magnus
Stael v. Holstein, och han torde egentligen vara den, som man
har att tillskrifva, att partiväxlingen inom den svenska regeringen
kom att medföra ett närmande till Frankrike.
Alt sedan 1783 Sveriges ambassadör i Frankrike, hade Staël
blifvit trogen »det franska systemet», äfven sedan konung Gustaf
öfvergifvit det. Genom sin maka, Neckers ryktbara dotter, vunnen
för revolutionens idéer, såg han i denna händelse alls icke något
skäl för SveMge att öfvergifva sin älsta allians, och då Gustafs
död undanröjt det förnämsta hindret för ett förbund med det
revolutionära Frankrike, gjorde han till sitt mål att söka
åstadkomma ett sådant. I dec. 1791 hade Gustaf III återkallat
honom från hans ambassad, och därpå, missnöjd med han
sympatier för revolutionen, förbjudit honom att komma till Sverige,
men det oaktadt begaf sig baronen till Stockholm, dit han synes
hafva anländt vid tiden för konungens mord.2
Oaktadt det band af frimureri och mysticism, som fans
mellan honom och hertigen,3 ville dock denne till en början ej
veta af honom, utan skall hafva ämnat förvisa honom från
hufvudstaden. En gemensam vän och ordensbroder, baron Karl
1 Se ofvan s. 101 n. 7.
2 Se Åkeson, a. a. s. 159. Taube skref den 16 febr. 1792, att förbudet
utfärdats denna dag, samt att han trodde, det brefvet därom skulle träffa Staël
i Hamburg. Klinckowström, Le comte de Fersen et la cour de France II s. 168.
3 Se härom Schinkel-Bergman, a. a. II s. 226.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
