Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
MARTIN WEIBULL
varit anställd såsom lifmedikus hos prins Henri II af Condé
intill dennes död samt därefter haft samma anställning hos prins
Louis II — den store Condé — med uppdrag att därjämte vara
guvernör för sonen, den unge duc d’Enghien. Endast särskilda
omständigheter hade förmått honom att 1651 lemna Frankrike
och emottaga anbudet att blifva drottning Kristinas lifmedikus.
För dessa skall längre fram redogöras i sammanhang med hans
öfriga lefnadsomständigheter. Här måste vi först följa Bourdelot
under lians vistelse i Sverige, sådan denna ter sig i Mémoires
de Picques. Knappast någonstädes visar sig deras skildring
mera otillförlitlig än i fråga oin Bourdelot och drottning
Kristinas förhållande till honom.
I Memoirerna omnämnes icke Bourdelot förrän under juni
månad 1652; han införes då plötsligt och försvinner lika
plötsligt igen, för att under december samma år åter omtalas. Men
det är först under förra halfåret af 1653 han vinner den
berömmelse dessa memoirer skänkt honom. I Sverige har lian
emellertid vistats halftannat år. Finna vi honom då under denna tid
omtalad i andra samtida källor? Inom den svenska
käll-litera-turen är Bourdelots namn under året 1652 knappast nämdt. Det
hade kunnat hända, att den europeiska vetenskapens
rykt-baraste man, René Descartes, 1649—50 lefvat och dött i
Stockholm, utan att det tinnes vara bemärkt af den svenska
samtiden; huru mycket mera förklarligt är då ej, att ingenting om
den franske hofläkaren skulle antecknas under första tiden af
hans härvaro. De utländska källorna till drottning Kristinas
historia hafva däremot åtskilligt att berätta om honom från denna
tid. Så brefväxlingen mellan Vossius och Heinsius, i hvilken
han jämte Saumaise är hufvudperson; så Bocharts och Naudés
bref. I Huets kommentarier är han omtalad och skildrad i samma
anda som i Vossii brefväxling. Äfven Peder Juel nämner honom
några gånger i sina depescher. Hans egna bref till Saumaise
utgöra naturligen en hufvudkälla.
Vigtigast är emellertid det omnämnande, som förekommer i
Malines relation, ehuru det utgör blott några få rader. Det må
därför här också ställas i spetsen. Malines lemnar oss nämligen
den vigtiga underrättelsen, att drottning Kristina redan året
1652 och före Pimentels ankomst invigt Bourdelot »all’ hora suo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
