Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHANITT
135
raedico e molto confidente» i den stora hemligheten: hennes
öfvergång till katolicism och i följd däraf förestående tronafsägelse.
Ödet hade ju nämligen så underligen fogat, att Bourdelot anländt
till Stockholm ungefär samtidigt — februari 1652 — med de
båda italienska adelsmän, hvilka i verkligheten voro de
jesuitfäder — Malines och Casati —, som drottningen redan
föregående höst genom Macedo kallat till sig. Efter det att Casati
i maj afsändts till Roma med brefvet till jesuitgeneralen om
drottningens afgörande beslut, gaf hon nu också, säger Malines,
»communicato anche il negotio al Signore Bourdelot», åt honom
befallning att afresa till franska hofvet i hennes uppdrag »senza
pero scoprir punto della sua religione». Detta var samtidigt
som drottningen, fortsätter Malines, gaf uppdraget »à me, che
|tortassi la sua lettera al Papa».
Alltså: Bourdelot har ej långt efter drottningens afgörande
beslut i april 1652, inträdt i hennes förtroende. Hvad det
uppdrag beträffar, som drottningen gifvit honom till franska hofvet,
säger Malines endast, att det gällt »alcuni suoi interessi», men
Priorato, soin—tydligen efter Malines —berättar detsamma, liar ett
tillägg att göra. Han säger, att Bourdelots uppdrag var att fråga,
om drottningen efter att hafva nedlagt kronan, »potrebbe far
il suo soggiorno in Francia».1 Hon har alltså för den händelse
hinder kunde möta för bosättningen i Roma tänkt sig en
bosättning i Frankrike. Så fast besluten var hon alltså nu, sedan
hon var katolik, att under alla omständigheter lemna Sverige
och dess tron. Och att det ej varit längtan efter Italien, dess
klimat och öfriga herrligheter, som dref henne, det visar sig här
tydligen: fastän Roma och Italien stod främst för hennes
tankar som framtida vistelseort, nöjde hon sig ju äfven med
Frankrike. Men Pimentel kom. Han sörjde genom Philip IV för
hofästningen i Roma, och Bourdelot afreste icke till Frankrike,
utan stannade tills vidare qvar hos drottningen i Stockholm.
Däri ligger det rätta uppslaget för uppfattningen af Bourdelots
ställning till drottningen: han har varit invigd i hennes stora
hemlighet och tidigare än Pimentel.
Man finner äfven, såsom nämdt, Bourdelot under denna tid
några gånger omtalad af P. Juel i hans ministerbref. Sä t. ex.
i bref af d. 7 augusti 1652, där det heter: »Corfitz Ulfeld, M:r
Radziejowsky og hendes medicus Bourdelot ere nu de fornemste
1 Priorato, Historia di Christina, 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
