Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
MARTIN WEIBULL
sätt, som tydligt nog röjer, att det är de la Gardies egen
berättelse, som ligger till grund för framställningen. Denna
händelse, hvilken emellertid är ett vigtigt led i Bourdelots såväl
som Magnus Gabriel de la Gardies historia, har ej blifvit så
framhäfd som vederbort, och vi vilja därför här dröja vid den.
Den utgör en karakteristisk förgrund för det följande.
Grefve Magnus hade, berätta memoirerna, klagat hos
drottningen öfver att Bourdelot yttrat sig med stor ringaktning —
beaucoup de mespris — om honom och några andra rådsherrar.
Drottningen svarade, att hon ej trodde Bourdelot om dylikt.
Denne nekade också tvärt och bestämdt till beskyllningen, då
förhör hölls. Det fans många vittnen, heter det, som kunnat
öfverbevisa honom, om de velat gifva sanna vittnesmål, men
drottningen befalde två af dem intyga, att de alldeles ingenting
hört och det oaktadt de varit närvarande, när Bourdelot fallt
yttrandena om grefven, tillägges det; Bourdelot tillstod det sjelf
inför flera efteråt, sedan de aflagt sina falska vittnesbörd. Därpå
behandlade drottningen i de la Gardies egen närvaro de öfriga
— som alla voro fransmän och i grefvens tjenst — såsom lögnare
ocli skälmar, »imposteurs et coquins»: hon förbjöd dem, att
någonsin komma inför hennes ögon. Därefter var det som
drottning Kristinas ynnest för de la Gardie dag för dag aftog. Han
ville lemna hofvet och begifva sig till sitt grefskap, men Bourdelot,
som fruktade att detta skulle öka den allmänna oviljan mot
honom, förmådde drottningen att därtill vägra sitt tillstånd. Den
förevändning hon härvid begagnade var, att det ämbete han nvss
fått också kräfde, att han trädde i utöfning af detsamma.
Denna berättelse om Magnus Gabriel de la Gardies första
onåd gifver en klar inblick i förhållandena. Magnus Gabriel de
la Gardie har alltså i januari 1653 gjort ett försök att störta
Bourdelot af alldeles samma art, som det han i november företog mot
Klas Tott och Schlippenbach. Det senare ledde till hans fall —
för alltid och med rätta — ur drottning Kristinas ynnest och
aktning. Det här skildrade från januari 1653 har otvifvelaktigt
förberedt händelsen i november, hvilken alldeles icke varit, såsom
den så ofta skildrats, resultatet af någon plötslig nyck. Han
har, ledd af sin afund ocli sitt begär att vara den ende och
alls-mäktige i hofvet, bägge gångerna framställt anklagelser, som lian
icke blott alldeles icke kunnat bevisa, utan han har äfven låtit
drottningen komma underfund med den opålitlighet i uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
