Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHANITT
139
— för att välja ett lindrigt uttryck — hvilken den
sannings-älskande Kristina aldrig förlät honom. 1 Och hon, hvars
sanningskärlek var så lefvande, hvars rättsinne var så omutligt,
hon skulle vid ett förhör i denna sak hafva befallt somliga till
falska vittnesbörd och i hans närvaro straffat andra såsom
lögnare, allt för att gynna Bourdelot, som sedan till slut skulle
hafva erkänt vittnesbördens falskhet och därmed i egen sak dömt
sig sjelf skyldig till hvad han förnekat!
Att det är från de la Gardies sida, som memoirernas
berättelse härrör, röjes icke blott af dess innehåll, utan också
af den framställning, hvilken omedelbart efter följer. Det
infinner sig nämligen straxt efter hos den franske residenten »un
des confidens du Comte Magnus». Efter några liöfligheter och
tal om allmänna förhållanden går han rakt på ämnet, i det
han frågar, om det ej funnes någon utväg att få Bourdelot
aflägsnad från .Sverige, om han ej kunde hemkallas till
Frankrike genom löfte om någon befordran: därmed skulle en väsentlig
tjenst göras, ty lians qvardröjande i Sverige, fruktade man, kunde
blifva en orsak till oordningar. Picques förstod straxt, säges
det, att detta ej kom från den som talade, utan från de la Gardie
och dem, hvilka fattat ett dödligt hat till Bourdelot. Han
svarade också vid detta tillfälle ganska förståndigt, att konungen af
Frankrike ej gerna kunde bidraga till att från drottningen
af Sverige aflägsna en person, som lion ansåg nödvändig för
sin helsas återvinnande, helst när hon värderade denne så högt
som hon gjorde. Dessutom, tillade ban om Bourdelot, vore
denne man af ett sådant lynne, att lian skulle trotsa hela hofvet
och hos drottningen göra sig en dylik hemkallelse till största
förtjenst. Berättelsen fortsättes därefter sålunda. Bourdelot brydde
sig sedan ej om några råd, utan utfor mot dem, som gåfvo honom
sådana, som om de voro afundsjuke på lians framgåug, men han
trodde sig, sade han, mera i stånd att skada dem, än de honom.
Hvad som bekymrade den franske residenten i fråga om honom,
det var att för hans skull sympatierna för Frankrike sjönko i
Sverige; det sades högt, att man ej såg annat än fransmän
omgifva drottningen, att de fyllde slottet och styrde bela hofvet.
Dessutom förklarade Bourdelot sig öppet för anhängare af prins
Condé, visade sina bref från honom, från prinsessan Condé och
1 Långt, långt efter, på lG80-talet kallar hon ännu de la Gardie »un
mentenr». Arckenh., Mem. Ill, Kif) not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
