Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHANITT
145
Dessa ord kasta ljus äfven öfver det föregående. Drottning
Kristina, som 1652—1654 i Stockholm redan var katolik, skulle
hon väl hafva varit så mycket olik drottning Kristina i Bryssel
1655? Hvad man må säga och tänka om henne: hon var en
karaktär. Händelsen julaftonen i Bryssel 1655 har ej förändrat
henne. Hon var densamma före som efter det högtidliga steget,
den formela öfvergången, och däri ligger den rätta förklaringen
till de rykten, hvilka fått genljud i Mémoires de Picques för
1653, - fastän där med alla de öfverdriften som framkallats af
sammanhanget med Bourdelot. Det är förklarligt, att drottning
Kristina redan nu visat mindre sträng luthersk kyrklighet och
fält några af dessa fria, tvetydiga eller lekande ord, som i
Bryssel hos de oinvigde och hos pamflettisterna förvärfvade
henne rykte som ateist. Men huru har väl denna påstådda
ateism blifvit bragt i sammanhang med drottningens öfvergång
till katolicism? Och af hvem först? Icke direkt af Picques.
Picques och memoirerna känna, såsom förut nämdt, icke till
drottning Kristinas katolicism, — om ej under 1654 såsom ett
dunkelt kringflygande rykte. Det är, i korthet sagdt, ur
pamflett-literaturen från Bryssel 1655, som denna kombination stammar,
samt från Arckenholtz, hvilken dels i fråga härom gifvit denna
literatur häfd, dels också sjelf gjort nya sammanställningar. Här
tillägga vi till memoirernas framställning af saken, att enligt denna
Bourdelot samtidigt anklagades för att ej hafva någon religion
och för att ingifva drottningen underliga meningar i kristendom,
att han förderfvat hennes sinne och alla de goda böjelser, som
hon förut haft. Hon bekände sig nu hafva hvarken Gud eller
religion, heter det, och behandlade såsom löjligheter hvad som
sades både om den förre och denna senare. Såväl de store i
landet som de ringare stånden försänktes häraf, tillägges det, i
en djup bedröfvelse, så att »man» bad presterna predika mot
ateismen och oordningen i hofvet. ’)
empia, nè disonesta, ma niente religiösa o guardinga, nsata quivi di lei per arte
d’asconder la saa vera credenza e per natura si dello spirito maschile
intolle-r&nte de’ contegni donneschi, si della condizione reale avvezza ad esser legge a
se stessa e a non apprenderla dagl’ inferiori. Il che tutto si ascrivea dalla
moltitndine a mancamento, non a ce]amento di pietà». Pallaricino, Historia di
Alessandro VII, 354.
1 Mémoires III, 123. Några ställen ur texten: »Ön ne jugeoit pas qne
cela pnt longtemps durer sans esclater et sans qn’il y arrivast dn desordre, la
Reine faisoit nne estime prodigieuse de lui et le croyoit le plns sea van t et le
pius accomply de tous les hommes, mais ön l’accnsoit de n’avoir point de
religion et qu’il avoit inspiré à la Reine d’estranges opinions snr le Christisnisme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
