Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 205
framgång i sina stora planer. Ville hertigen hafva några
förändringar, ansåg han ej omöjligt att genomdrifva sådana, blott
de icke strede mot fördragets ande. Han uppmanade honom
därpå att, för den händelse han önskade förbundet, sända fullmakt
att underteckna och ändringsförslag med en kurir till Geneve,
dit Staël nu skulle begifva sig. Kuriren kunde hetas vara sänd
till Italien. Önskade hertigen icke förbundet, bad han honom
gifva sitt afslag en sådan motivering, att Frankrike skulle känna
huru mycket det förlorade på att icke erhålla en allians med
Sverige, men han anmärkte, för att undanrödja hertigens
betänkligheter, att fördraget ej skulle blifva bekant förr än i slutet
af augusti, och således Sverige få på sig hela vintern till
underhandlingar och förberedelser l. Samma dag meddelade han också
Sparre, att han nu fått pass och inom några dagar skulle resa
till Schweiz. Under den närmaste tiden undertecknade, som vi
veta, Lebrun fördraget (17 maj); därefter synes intet hafva
bort hindra Staël att omsider lyda rikskanslerens befallningar,
men ännu några dagar befinnes han hafva uppskjutit sin resa,
och möjligen kan orsaken härtill hafva varit, att han nu funnit
ett tillfälle yppa sig att genomföra sina mänskliga afsigter med
afseende på Frankrikes olyckliga drottning.
Hos Schinkel* förekommer en tämligen sväfvande uppgift
om »ett förslag», att »man» skulle meddela Staël en not, hvari
han å hertigens vägnar skulle begära den kungliga familjens
frigifniDg, och Leouzon le Duc 8 har sedan utlagt detta så, att
Staël verkligen mottog en sådan not, men att den ej hade någon
framgång, hvilket åter har gifvit Dantons ifrige försvarare
Ro-binet1 anledning att fritaga Danton från en i hans ögon så
för-dömlig afsigt som att hafva sökt rädda Marie-Antoinettes lif5.
Det verkliga förhållandet med denna sak är emellertid, att det
ej var den svenska regeringen, utan Staël själf, som i ett bref
till hertigen af den 19 maj framkastade förslaget om notens
afgifvande, därvid förespeglande honom, att han på sådant sätt
åtminstone skulle framför Europas öfriga monarker förvärfva
1 Detta syftar tydligen på hvad Staël fornt skrifvit: att fördraget ej skulle
offentliggöras förr än 2 månader efter subsidiernas utbetalande. (Se ofvan s. 194.)
Något sådant stadgas ej i själfva fördraget, hvarför det måste hafva rarit en
särskild öfverenskommelse.
1 a. a. III, s. 56.
1 a. a. s. 259.
4 a. a. ».121 n.
’ Robinets mening är naturligtvis, att Danton tillbakavisat förslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
