Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
A. HAMM ARS KJÖLP
ingrepp i dess privilegier, ville dock dirigera justitien icke blott
i Dorpts hofrätt, utan ock vid de lägre domstolarne. Men vid
nämnda rätter visade den sig ytterligt försumlig i sina arbeten
och partisk i sin rättskipning. Samma adel, som så
förbittrades öfver, att konungen upphöjde så många män ur medelklassen
till adelsståndet, brukade ganska ofta genomprygla sina prester
och undanhålla dessa en stor del af deras rättmätiga aflöning. På
samma gång lät den kyrkorna förfalla, ehuru dessas underhåll
dock före reduktionen ålåg den godsegande adeln. Af allt detta
torde framgå, att det icke var någon lätt sak att vara
styresman i Livland, om man ville taga sitt ämbete på allvar, och
under Karl XI:s tid var detta en nödvändighet.
Det enda, som den livländska adeln hade verklig pietet för
eller kärlek till, var dess privilegier. Men i dess uppfattning af
dessa framträdde på samma gång dess egoism och egennytta i
hela sin nakenhet. Allt, som i dessa privilegier var stadgadt
till förmån för adeln, var okränkbart, och i det fick intet
ingrepp ske, men allt, som i samma privilegier var stadgadt till
förmån för stadskorporationerna samt för Sveriges konung eller
Sveriges krona och rike, det ville den livländska adeln icke
låtsas om, eller också sökte den bortförklara detsamma. När
den påmindes därom, vrängde eller förnekade den privilegiernas
klara och tydliga ord, eller ock tog den sin tillflykt till de
ömkligaste och eländigaste sofisiner. Man har sökt göra gällande,
att Livländarne haft rätt mot Karl XI, samt att konungen mot
dem haft orätt. Jag vill icke förneka, att så är förhållandet
i vissa enskilda fall. Reduktionen innebar ju i flere afseenden
orättvisor och framfor allt stor obillighet. Dock vågar jag påstå,
att den formela rätten var på Karl XI:s sida, och i allmänhet
äfven den idéela, åtminstone till H588. Det må äfven tilläggas,
att om konungen från denna tid vardt hård och obillig; så var
detta hufvudsakligen en följd af livländska adelns egen obillighet,
egensinne och trots, hvartill ock från dess sida kommo uppenbara
olagligheter. Karl XI:s långmodighet mot Livländarne förefaller
långt större än hans orättvisa och obillighet. För konungen
gälde det dessutom icke endast, 0111 reduktionen skulle utföras
eller icke, utan äfven om det korporationsväsen, som så länge
florerat i Livland, och som i väsendtlig mån bidragit till den
livländska federativ-statens undergång, skulle få fortfara eller icke.
Att Karl XI, som så strängt höll på salus publica, icke ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
