Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
O. V ARENIUS
perioden af förmyndarstyrelsen) med »vårt» (d. v. s. ständernas)
och riksens råds vetskap och samtycke. § 12 föreskrifver, att
regeringen med nobilitering, naturalisering och utdelning af gods
och beneficier skall umgås »caute och sparsamt» och »däruti
såväl som andre vigtige mål bruka riksens råds inrådande och
samtycke». Förmyndarregeringen bindes således vid rådets
beslut, dels i 2 tydligt utsagda fall: rådsherrars tillsättande och
utdelning af adelskap, naturalisation, gods och beneficier, dels i
andra vigtiga mål. Men icke nog med så vidtomfattande
medgifvanden at rådet, rätten att afgöra, hvilka mål, som voro af
den vigtiga natur, att de borde hänskjutas till rådets afgörande,
inrymmes uti § 15 hvarje enskild rådsherre 1. Denna paragraf,
liksom äfven nyss anförda del af § 12, fick sin lydelse på grund
af adelns påminnelser till rådets förslag till regeringsform. Att
adeln härmed afsåg att binda regeringen vid rådets beslöt,
framgår af dessa påminnelser 2. I samma paragraf stadgas ock såsom
allmän regel, att om regeringen i någon sak ej kunde komma
öfverens, så skulle den söka rådets utslag. Genom alla dessa
bestämmelser gifves rådet en betydande andel i
förmyndarregeringen. Ansvarsbestämmelserna i regeringsformen och
riksdagsbeslutet gälla visserligen till ordalagen endast enkedrottningen
och de 5 riksämbetsmännen. Att då man gaf rådet andel i
regeringens beslutandemakt, man icke gaf ansvarsbestämmelserna
en däremot svarande specifikation, berodde möjligen på
förbiseende, möjligen äfven därpå, att afsigten med nämnda
ansvarsbestämmelser är att betona ständernas egenskap af redofordrande
myndighet jämte konungen, men icke att lemna några
detaljerade föreskrifter för ett nytt forum, i hvilket senare fall man
nog närmare utfört, i hvilka fall ansvarigheten inträder, och
hvilka den drabbar. Hufvudvigten i § 14 additamentet och § 3
riksdagsbeslutet ligger icke på af hvilka, utan inför hvilka
ansvar skall afläggas. Vare härmed huru som hälst, det torde
dock vara klart af sig själft, att rådets rätt att jämte regeringen
i vissa fall besluta bör åtföljas af skyldigheten att ansvara för
1 I g 15 heter det: »Skulle ock de utaf regeringen gå rådet förbi, intet
skattandes nödigt den någon sak att kommunicera, som skulle svnas af ringa
värde och någon af rådet utanom regeringen hölle det vara betänkligt och hade
däruti af välmening något att påminna, så må han vid nästa conferens eller af
drottningen eller af rikskanslern begära, att rådet måtte sammankallas, då hvar
och en hafve sin frihet att tala och påminna hvad han med skäl och utaf nöden
finner.»
2 Se Adelsprotokollen pp. 191—2, 213, 224—5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
