Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BECKMAN, BIDHAG TILL UTSKOTTSMÖTENAS HISTORIA
17
hufvudsakligen att utöfva en rådgifvande myndighet i lagstiftnings-,
beskattnings- och utrikes angelägenheter, och deras utlåtanden blefvo
ibland en ledning för riksdagen, då den fick frågan sig meddelad.
Emellertid finnes sedan gammalt en berättelse om, att utskottsmöteu
två gånger gifvit bevillning, nämligen 1613, då Elfsborgs lösen skall
hafva antagits på ett utskottsmöte, och 1620, då boskapspengarna på
samma sätt beviljades. 1 A priori är man böjd att betvifla, att de vid
utskottsmötet närvarande skulle hafva kunnat gifva en så stor
bevillning som t. ex. Elfsborgs lösen, utan att allmogen blifvit hörd. P:r
B. söker äfven i sin afhandling bevisa, att så ej varit fallet, utan att
nämda bevillningar varit föremål för speciela underhandlingar i
landsorterna, hvarvid allmogens bifall inhämtats. Till bevis härför anförer
han ett bref, som han påträffat i Kammararkivet, samt ett annat ur
riksregistraturet, hvari talas om underhandlingar rörande Elfsborgs
lösen med Ålands allmoge. Likaledes fingo år 1620 ståthållarne
befallning att sammankalla bönderna och underhandla med dem om
detta års gärd. Att sålunda de af utskottsmötena beviljade båda
gärderna varit föremål för ullmogens eget bepröfvande, har D:r B. helt
visst ådagalagt. En annan fråga är, huruvida dessa underhandlingar
med allmogen haft någon reel betydelse, d. v. s. om allmogen i en
trakt kunnat nedpruta eller andra den af mötet faststälda bevillningen.
Härpå kan man med skäl tvifla, tvärtom synas vissa yttranden i de
nämda underhandlingarna med Ålands invånare visa, att så ej varit
fallet. Men äfven om man anser att de blott varit formela, så var
det dock en vigtig sak, att denna form ej kunde undvaras. Hade
detta bevillningssätt fått fortfara, torde nog äfven formen fått falla,
och allmogen blifvit alldeles afstängd från denna, den vigtigaste af
ett folks politiska rättigheter. Huru bondeståndets existens vid
riksdagen räddades jnst af den institution, från hvilken faran kom,
därför lemnar förf. en vidlyftig framställning uti den del af sin
afhandling, som behandlar utskottsmötenas ställning till bevillningen, och
detta parti är därför äfven det vigtigaste och intressantaste i hans
arbete.
Lika försigtigt som i fråga om beskattningen var utskottsmötet,
när regeringen någon gång begärde dess utlåtande i lagfrågor: de
hänskötos till riksdagens afgörande. Emellertid var det vanligtvis
blott sådana lagfrågor, som förelades utskottsmöten, som regeringen
själf hade rätt att afgöra och hvari den sålunda endast ville inhämta
mötets råd.
1 Kvamtullen, som gafs af 1625 års »utskottsmöte», är ej att hänföra hit,
enär nämnda möte ej var något verkligt utskottsmöte, tv bönderna voro här
representerade.
J. Pr. N.
Historisk Tidskrift 1887. Granskn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
