Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ÖFVEBSIGTER OCH GliANSKNlNGAR
ville gärna hafva underhåll af statsmedel åt en trivalskola i Kongelf
för sina söners räkning. Slikt kan man kalla oegennyttig omsorg
om allmogen!»
S. 212—213 karakteriseras pastorn i Ryda förs. af Skara stift
såsom »en nihilist af renaste vatten». Äfven här stöder förf. sitt
omdöme på ett citat, hvilket han dock lyckats sammanpressa så, att
originalets tre tättskrifna foliosidor inrymts på en half sida i hr T:s
bok. Huru troget det återgifvet- vederbörandes tankegång, må den
intresserade på ort och ställe pröfva. Utrymmet medger oss icke
att här uppdraga en parallel.
S. 164 omnämner förf. ett till Kanslersgillet, af en för honom
obekant anonym författare, inlemnadt reform-förslag och refererar
inledningen på följande sätt:
»Staten och människoslägtet skulle vinna, om äfven allmogen
kunde stiga i kultur, detta till och med närmast ur materiel synpunkt.
Mekaniken liar ledt till en inängd upptäckter att genom konst lätta
arbetets möda, och man kan med säkerhet antaga, att den småningom
skall medföra enahanda verkan med afseende på allt handarbete.
Genom bibringande af kunskap skulle man, ehuru det under närvarande
omständigheter är alldeles omöjligt att nå en så hög kultur, likväl
alltid kunna nå en högre odling än den för handen varande.>
Härpå tillägges: »Så fullt klart är detta visserligen icke, men man
skönjer dock utan svårighet, hvad det är, förslagsställarn verkligen vill
hafva sagdt.»
lleferatct är visserligen, såsom förf. säger, icke »så fullt klart»,
men detta beror på hr T. och icke på den anonyma författaren
Hvem denne var, borde förf. kunnat gissa ut dels med ledning af
Kanslersgillets protokoll, dels på grund af förslagets påfallande likhet
med rektor G. A. Silfverstolpes senare, till 1812 års
Uppfostrings-komité inlemnade och af hr T. s. 218—220 refererade förslag. Detta
1 Förf. själf yttrar sig på följande, ingalunda otydliga sätt: »Att staten
och människoslägtet skulle vinna, om äfven den s. k. allmogen upphöjdes i
kultur, lärer ej behöfva bevisas. Deras inkast, som skylla en upplyst allmoge för
elakhet, hafva ingen annan kraft än att visa deras egen okunnighet eller
ensidighet. Deremot möter det oändligen många svårigheter att förklara, huru
den med stränga kroppsarbeten ständigt sysselsatta allmogen skall erhålla tid
och lugn till förståndets odling och utan att ryckas ifrån dessa arbeten, höjas
öfver sin närvarande upplysning. Under den nästan trälaktiga belägenhet, hvari
allmogen i de flesta länder nu befinner sig, blifver otvifvelaktigt en hög kultur
hos henne omöjlig, men denna belägenhet måste ej blifva beständig. Mekaniken
har redan fört till en mängd upptäckter att genom konsten lätta arbetarens
möda, och man kan med säkerhet antaga, att den, vid användningen på allt
handarbete, skall småningom i oändlighet kunna medföra samma verkan. På
denna grund kunna vi hoppas, att denna människoklass ej mer än andra skall
vara utestängd ifrån sin bestämmelse. Men äfven i dess närvarande tillstånd
kan den äga tillfälle till en högre odling än den vanliga, och staten är skyldig
att anskaffa medel till dess ernående. Såsom gräns för denna kultur vill jag,
under förutsättandet af den usla belägenhet, hvari denna klass nu befinner sig,
antaga kunskapen om människans och medborgarens allmänna pligter och
rättigheter, de enklaste grunderna för dess näring och de oundvikligaste medlen att
erhålla och använda dessa kunskaper, nämligen läsa, skrifva och räkna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
