Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FOLKUNDERVISNINGENS UTVECKLING
2 7
har under hr T:s behandling erhållit ett synnerligen egendomligt
namn: »förslag till policeinrättning inom församlingarne med afseende
på barnens vård och uppfostran», hvilken benämning blott tillkommer
■en afdelning af Silfverstolpes s. k. »Anmärkningar», närmast
berörande det, som s. 219, 2:a och 3:e styckena, omnämnes. Enligt
hr T. skulle Silfverstolpe såsom resultat af allmogebarnens
undervisning bl. a. eftersträfvat, »att de om möjligt . . . [skulle] äga någon
undervisningsvana»; i stället säger S., att de borde lemna »prof af
någon handtverksskicklighet» 1.
Vid redogörelsen för vederbörandes framstälda förslag till
folkundervisningens förbättrande, med anledning af K. Br. den 19 febr.
1768, uppgifver förf. (s. 140), att Upsala kons. bl. a. ville hafva
klockare- och skolläraresysslorna sammanslagna. Läser man
domkapitlets underd. utlåtande, finner man emellertid, att kapitlet endast
för de mindre församlingarna förordar en dylik anordning, under det
att det i de öfriga tänkte sig en helt annan form för
undervisningens meddelande — Samma sida meddelas, att landshöfding
Adlerfelt i Malmöhus län »var den ende, som yrkade på undervisning i
skrifning och räkning, men detta i mycket försigtiga och trefvande
ordalag». Med hänsyn till ordalagen i den för Skara stift år 1759
utfärdade och s. 111 omnämuda klockareordningen äfvensom de af
Upsala domkapitel uppstälda och s. 140 citerade fordringarna på
klockare-bildningen, synes oss, som nämnda konsistorier likaväl som
landshöfding Adlerfelt kunnat förtjäna att nämnas såsom vänner till
undervisningen i dessa båda stycken, isynnerhet som förf. ej
försummat påpeka, att Vexiö kons. ansåg undervisning i dessa ämnen
onödig. Vi anmärka detta, närmast med anledning däraf, att vi på
mer än ett ställe tyckt oss påträffa en viss partiskhet mot
presterskapet och stiftsstyrelserna. Denna framträder ännu mera oförtäckt
på ett föregående ställe (s. 105), där förf. yttrar, att »presterskapet
fick upprepade gånger påminnelser att göra hvad det kunde.–
Vid riksdagen 1760—1762 sökte därför presterna att framhålla till—
1 I referatet öfver samma förslag säger hr T. vidare: »I fråga om himdt-
verksundervisningen är han trefvande. —–Som mål tänker han sig dock
icke ren handtverksmessighet, utan, hälst åtminstone, utveckling af smak och
konstfärdighet». Enligt originalet skulle undervisningen i handtverk i allmänhet
blifva »ett stöd för moralisk kraft; den torde kanske äfven [kunna] bereda en
utvidgad konstfärdighet». — Omedelbart efter referatet af Silfverstolpes »förslag
till police-inrättning» etc., redogör förf. för »ett inom komitén utarbetadt förslag
till undervisningsmetod vid folkskolor i allmänhet». Här har förf. åter gjort
sig skyldig till ett stort misstag, ty af påteckningen synes, att det var ett till
komitén inlemnadt anonymt förslag, hvars förf. flerestädes talar i första personen
sing. och kallar sig »jag».
2 Domkapitlet yttrade nämligen: — — — »större församlingar, som
både i anseende till mantalens och folkhopens myckenhet samt ortens öfriga
lägenheter, därtill ega förmåga, kunde i nåder varda ålagdt att antaga och
underhålla en särskild skolmästare, hvilken vid akademien studerat och blifvit
skicklig bepröfvad till en sådan undervisningssvssla, hvarvid den, som sådan
sin syssla väl förestår, kunde tillåtligt vara ott, efter befunnen skicklighet, till
prestanmbetet ordineras» etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
