Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°
öfversigter och granskningar
injaga en helsosam förskräckelse hos sina förföljare». Förhållandet blef
motsatt. Hotet eggade tvärtom förmyndarestyrelsens ifver att komma
i besittning af hans papper. Piranesi gaf sig ingen ro under jagten
efter handlingar, komprometterande för Armfelt. På hans anvisning
häktades i Tyskland abbé d’Héral och andra personer, som misstänktes
för förbindelser tned denne, dock utan att önskadt resultat vanns, men
i februari 1794 lyckades Piranesis handtlangare stjäla Armfelts hos
lörd Hervey i Florens deponerade papper — hela samlingen af de
till Armfelt under hans vistelse i Italien ankomna bref och en mängd
koucept till hans hemliga skrifvelser i politiska ämnen. Redan innau
detta rika fyud gjordes, hade Reuterholm sedan hösten 1793 låtit
svenska postkommissarien Bregard i Hamburg öppna brefven till och
från Armfelt. Han hade därigenom fått eu för honom personligen
förfärande inblick i arten af Armfelts korrespondens samt på grund däraf
i december vidtagit anstalter för Armfelts gripande — Armfelt befann
sig denna tid i Neapel —, häktat några af hans korrespondenter i
Stockholm samt anhängiggjort en högmålsprocess. Af brist på bevis
skulle denna emellertid, enligt hr Tegnérs åsigt, sannolikt måst
nedläggas, om ej pappersstöiden i Florens lemnat Reuterholm nya vapen
i händerna.
Det är lätt att gissa, att Armfelt, hvilken offentligt i ord och
handling obetänksamt gaf uttryck åt sina känslor, i den förtroliga
brefväxlingen skulle fara fram utan all hänsyn. Men denna
korrespondens innehöll mera än begabberi, hån och förakt i fråga om
verkliga eller inbillade motståndare. Den var också fruktbar på
förslag till utvägar att beröfva dessa motståndare den makt de i Armfelts
ögon usurperat och använde till den bestående ordningens o instörtning,
till omintetgörande af Gustaf III.-s verk. Herr Tegnér lemnar en
uttömmande redogörelse för Armfelts brefväxling och förloppet af de
olika förslag, som i denna framställdes. »En del af denna
brefvexling», säger han, »har hittills varit okänd såväl för Armfelts domare
som för forskningen, och ingen framställning af detta förlopp kan
sägas fylla ens de enklaste anspråk på trovärdighet, opartiskhet och
fullständighet».
Några af dessa förslag må anföras. På sommaren 1792, kort
efter Armfelts afresa från Sverige, meddelade sekreteraren A.
Ehrenstam, som jämte fröken Rudenschöld var Armfelts förnämsta
korrespondent i Stockholm och mellanhand med ryska ministern Stackelberg,
att en riksdag tvärt emot föreskriften i Gustaf IILs testamente
sannolikt förestod samt att den adliga oppositionen från 1789 därvid
hoppades komma till makten och återupplifva 1720 års regeringsform.
Armfelt uppskrämdes af denna underrättelse, som väckte till lif hela
mängdeu af de följande lösliga projekten och bestämde arten af hans
intimare brefväxling. Han var genast färdig med en operationsplan,
enligt hvilken gustavianerua (»rojalistema») till en början skulle
samverka med adelsoppositionen (»feuillanterna») till att störta
»jakobinen)»», med Reuterholm i spetsen. När sedermera oppositionen
antagligen skulle vilja rubba högsta makten, borde kejsarinnan uppträda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
