Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steenstrup, den danske bonde og friheden
49
våra öron, medan i början nf medeltiden ett sannt demokratiskt
samhällsskick rådde. Förf. påpekar nu det oriktiga i att föreställa sig
forntidens demokratier såsom sådana i våra dagars mening. I
Grekland, liksom i Norden, var det ett fåtal »storbönder», som hade
afgörandet i sin hand, och i Danmark synes för öfrigt bondefriheten
aldrig varit så stark som i Sverige och Norge. Han visar emellertid
och bestyrker, huru den danska bondens ställning under medeltiden på
långt uär icke var så usel, som man äflats om att framhålla, framför
allt icke under de första århundradena. — Han kommer sedan till
den intressanta frågan, huru »vornedskabet» — som bekant termen
på den danske bondens ofrihet i vissa delar af landet — uppstod,
sedan allaredan i slutet af 1200-talet träldomen upphört, och han
svarar, att det var i jordbrukets och statskassans intresse •— när
i följd af digerdöden och krigen brist på arbetare uppstod —
som man ålade bonden skyldigheten att bruka sin husbondes jord,
och band honom vid densamma; det skedde gradvis och för att
minska antalet ödegods, ingalunda ensamt i aristokratiens intresse
eller af våld och lust att förtrycka. »Vornedskabet» innebar sålunda
för husbonden rätteu att fordra, att bondesonen skulle öfvertaga en
ledigvorden gård på godset och att för det ändamålet qvarhålla honom.
Däremot hade husbonden ingen rätt öfver bondens hustru eller döttrar,
och ingalunda voro alla sönerna skyldiga att stanna på gården; mot
en afgift kunde de få begifva sig därifrån, blott någon fanns, som i
fall af behof öfvertog densamma. Förf. visar dessutom, huru den
»vornede», liksom landbon i allmänhet, i äldre tid åtnjöt åtskilliga
förmåner: han kunde ej skiljas från sin gård, så länge han fullgjorde
sina pligter, hans afrad och öfriga utskylder kunde icke godtyckligt
ökas; ett visst patriarkaliskt förhållande rådde mellan husbonden och
hans underhafvande o s. v. — Som bekant upphäfdes »vornedskabet»
af Fredrik IV, men blott för att snart därefter ersättas af en annan
förpligtelse för bonden, den att under värnpligtstiden qvarstanna på
godset och att, sedan han tjent ut i milisen, öfvertaga en gård på
detsamma. Enligt förf. infördes härmed i sjelfva verket ett ännu
mer tryckande förhållande, än »vornedskabet» någonsin varit. Det
senare hade endast gält Själland och några af de mindre danska
öarne; det förra gälde hela riket, och från 1746 var skilnaden ingen
annan, än att den »stavnsbundue» utom förpligtelserna mot sin
husbonde äfven var underkastad militärpligten emot staten. I sjelfva
verket var, så menar förf., bondeståndets ställning sämst under
1700-talet, sålunda efter »vornedskabets» upphäfvande, detta dels till följd
af de långvariga krigen, dels af den godtyckliga tillökning i
hoveri-skyldigheten och andra onera, som nu inträdde, med flera för
Danmark mer eller mindre egendomliga förhållanden; men äfven i fråga
om denna dystra tid, då »stjernorna slocknade öfver den danske bonden»,
fasthåller han vid den bestämda skilnaden i ställning mellan den
sistnämde och den lifegne i andra länder.
Man har vant sig, anmärker förf., att med djupt missmod
betrakta de närmast föregående århundradena af Danmarks historia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
