Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2 öfversigter och granskningar
och han har försökt visa, huru förhållandena dock i mycket ej voro
så bedröfliga. I hvarje fall kan den opartiske ej annat än instämma
med honom i det erkännande han ger den regering, som ett år före
den franska revolutionen på fredlig väg genomförde de danska
böndernas emancipation, en ekonomisk revolution, hvarefter man länge
fick vänta i länder, där bondens ställning vid den tiden var ännu
sämre än i Danmark.
Vi för vår del ha ju skäl att skatta oss lyckliga, att den svenske
bonden aldrig sjunkit så lågt som den danske, ehuru äfven den förre
tidtals haft att klaga öfver många missförhållanden. En opartisk
skildring af den svenska allmogens ställning under olika perioder
vore tvifvelsutan ett bidrag till vår inre historia af största intresse.
Äfven hos oss rör man sig i detta hänseende, liksom man gjort i
Danmark, alltför ofta endast med sväfvande och mindre rigtiga
föreställningar.
Isländske Annaler indtil 1578. Udgivne af det norske historiske
kildeskriftfond ve-.l Dr Gustav Storm. lxxxiv + 667 sid.
Christiania 1888.
I förordet till sista bandet af Scriptores rerum svecicarum
upptagas bland material, som skulle ingå i en där antydd Qärde del af
denna samling, äfven utdrag ur isländska historiska skrifter och bland
annat äfven ur de isländska annalerna. Hvilken anspråkslös plats ha
ej dessa källor till vår historia fått sig anvisad — i ett band, som
måhända aldrig kommer att se dagen, och dock var det en tid, då
man i den isländska literaturen trodde sig ha upptäckt en af sjelfva
grundvalarne till Svea rikes häfder! Det är bekant, hvilken betydande
andel Sverige hade i den »isländska renässancen» i det sjuttonde
århundradets senare hälft och hur ett institut inrättades, ett mellanting
mellan akademi och kollegium, till hvars uppgift blaud annat räknades
att ha ögonen på »gamle isländske och norske manuskripter eller
andre svenske historieböcker och gamle sagor». Till dess tjenstemän
på stat hörde icke blott en translator »i de gamla götiska och latinska
språken», utan äfven —- i nära 100 år — en isländsk amanuens.
Den siste isländaren vid antiqvitets-arkivet, Thorvalder Grimsson
Brockman, dog 1763, och då, sedan Dalin hunnit utgifva hela sin
historia, ansåg man sig ej längre behöfva på detta sätt uppehålla de
isländska studierna, hvilka i sjelfva verket under tidens lopp råkat i
vanrykte. Den isländska araanuenslönen anslogs åt en svensk
vice-amanueus, men ännu i slutet af 1760-talet sysslade man i
Antiqvitets-arkivet med öfversättningen till svenska af isländska sagor, hvilka
förbereddes till tryckning, men lyckligtvis aldrig kommo ut. — I den
andra och djupare pånyttfödelse af de isländska studierna, som i vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
