Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
8. J. BOETHIUS
och innehållet af defensivalliansen af den 17 maj 1793, för sin
och Verninacs resa till Schweiz, för förslaget att utbyta
defensiv-alliansen mot en neutralitetskonventiou, för dennas slutliga
strandande på välfärdsutskottets omedgörlighet, samt framhöll, att
Frankrikes löften varit orsaken till Sveriges sjörustningar och
neutralitetskonventiou med Danmark, och att hertigen, oaktadt
ban härför ej erhållit någon ersättning, dock framhärdat i sin
vänskap för Frankrike, såsom visade sig af hans (Staëls) nya
beskickning Bamt af tillmötesgåendet med afseende på kreditivet.
På grund af alt detta påstod han nu, att republikens »ädelmod
och ära» likaväl som dess intressen fordrade, att den understödde
Sverige samt uppfylde sina löften, och han framhöll såsom ett
ytterligare lockbete, att hertigen, så snart Stael erkänt
republiken, skulle söka förmå Danmark att göra det samma.
Resultatet af denna långa inledning var att han begärde och föreslog
följande: 1) att Sverige utom de 10 millioner, som beviljats
genom fördraget af den 17 maj 1793, skulle erhålla ytterligare
10 millioner I. (således in allés 20 millioner) såsom ersättning
för de förlorade ryska subsidierna och för att blifva i stånd att
försvara sig mot Ryssland; 2) att fördraget af den 17 maj 1793
eller ett likartadt skulle genast efter kreditivets aflemnande till
konventet undertecknas, samt 3) att i förbundet mellan Sverige
och Frankrike äfven skulle intagas Danmark, Holland, Turkiet
och andra makter, som önskade det. Härom begärde han ett
skyndsamt svar samt slutade med att låta förstå, att ban
personligen vore mycket ifrig att genom presentationen för konventet
få »i Europas åsyn förnya de band, som sedan flere sekel
förenade de 2 makterna».
Utskottets svar, som afgafs efter blott 2 dagars betänkande
(den 6 apr.), var emellertid föga lofvande. Det förklarade, kanske
icke utan en viss ironi, att Frankrike skulle frukta att sära
Sverige, om det erbjöde det samma sin hjälp utan att erhålla
motsvarande fördelar, och det underkastade därefter Staëls
historik en utförlig kritik för att söka bevisa, att de föregående
underhandlingarna ej ådragit Frankrike några förpligtelser mot
Sverige. Intetdera af de båda äldre fördragen utlofvade
nämligen subsidier blott för neutraliteten, utan båda ålade Sverige
att visa Frankrike reela tjänster, och dessutom kunde de ej
anses bindande, då intetdera blifvit ratificeradt och det senare
icke en gång blifvit undertecknads Förlusten af Sveriges ryska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
