Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKT8TvCKkk
inan (så t. ex. Munch, AsciiEiiofG 1 m. fl.) tolkat dessa meningar,
såsom innehölle de två särskilda, af hvarandra alldeles oberoende
stadganden, det ena angående användningen af den norska kronans
inkomster under konungens minderårighet, den andra rörande den
hjelp i frågor angående krig och fred o. s. v., som Sverige skulle
anses skyldigt att leinnn Norge. Efter denna tolkning har man då
också antagit, att norrmännens motbref innehållit motsvarande
bestämmelser om svenska kronans inkomster och norrmännens
understöd sskyldighet.
Man kan emellertid äfven på ett annat sätt uppfatta stadgandena
i fråga. Man kan nämligen sammanställa dem bådo ined hvarandra
och anse dem ömsesidigt komplettera hvarandra rörande en och samma
sak, det understöd, som ettdera riket skulle lemna det andra. Man
skulle då tolka punkten på följande sätt: Sedan af Norges inkomster
en del användts till fullgörande nf konung Håkans testamente och
till gäldande af rikets skuld samt en del till konungens kosthåll,
kunde den återstående delen med hertiginnan Ingeborgs och norska
rådets råd och samtycke användas i allmänhet till konung Magnus
gagn och bästa. Så skulle alltså kunna ske, om t. ex. från
svenskarne kommit anhållan om understöd i något för den gemensamme
konungen gagneligt värf. Men i följd däraf skulle också svenskarne
vara skyldiga att, när så behöfdes, bringa »konungen och Norges
män» lika mycket understöd, som de af norrmännen uppburit.
Den senare tolkningen synes i flere afseenden vara att föredraga
framför den förra. I alla föregående punkter har traktaten innehållit
fullt ömsesidiga bestämmelser, d. v. s. låtit en förbindelse från
svenskarnes sida omedelbart åtföljas af motsvarande från norrmännens, och
tvärtom. Den förra tolkningen skulle här förändra aktens karaktär,
i det den skulle uppställa två olika förbindelser oin skilda saker,
hvilka båda skulle nödvändiggöra cn pnralleltraktat af olika innehåll.
Mot tillvaron af en sådan har jag ofvan funnit aktens form tala.
Sjelfva innehållet af nu nämnda punkter gör det äfven. Det är
nämligen tydligt, att uttrycket »och en del honom till gagn och nytta,
»när honom göres behof» måste innebära, att Norges ingnider i detta
fall skulle kunna användas äfven till Sveriges fördel: eljes hade
bestämmelsen i en unionstraktat intet att göra. Det ligger då i sakens
natur, utt en sådan förbindelse om användningen nf de norska
statsinkomsterna till unionsrikets fördel endast är tänkbar, för så vidt den
utfärdats från norsk sida: Sveriges regering eller dess ombud kunde
omöjligen ha någon befogenhet att därom besluta. Enligt hypotesen
om två olika traktatsdokuinent kommer emellertid detta stadgande nu
att vara utfärdadt af de svenska ombuden, likasom också det norska
motbrefvet skulle komma att innehålla ett stadgande om de svenska
statsinkomsternas användning. Båda delarne äro ju emellertid alldeles
orimliga; och den hypotes, som gör dem nödvändiga, därför förkastlig-,
1 T. H. Aschehoig, StaUforfatuingtn i Sur yr oy Danmark indtil 1814,
»id. 168, 169.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
