Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSTRAKTATEN I OSLO 1319
65
förklara deras tillkomst har man då hos 1319 àrs män velat spåra,
om icke ett medvetet uppsåt att göra en framtida union omöjlig, så
dock en medveten motvilja att genom några närmare bestämmelser
stärka dess grund.
Det fins dock äfven ett annat sätt att förklara ofullständigheterna
i 1319 års unionsdokument. Man kan nämligen på, efter hvad mig
synes, ganska goda skäl antaga, att de >nuu, som a/slutat traktaten i
Oslo därvid endast haft den ntirmaste framtiden ....
förmyndarregeringen .... för ögonen, och antingen alls icke haft någon tanke på
den tid, som därefter följa skulle under myndig konung, eller ock,
om någon sådan tanke hos dem existerat, icke ansett lämpligt, kanske
knappt funnit sig berättigade att på eget bevåg besluta om
unions-vilkor, som mer eller mindre kommit att inskränka myndig konungs rätt.
Ser man på traktaten i dess helhet, skall man nämligen lätt finna,
att där icke förekommer någon bestämmelse, som genom sin karakter
bestämdt pekar ut öfver förmyndarregeringens tid. Någon punkt, där
unionskonungen framställes i sjelfständig verksamhet såsom sådan,
finnes icke; där han nämnes, är han endast, så att säga, ett bihang
till dem, som hade makten och ansvaret; hans åtgöranden eller
godkännande forutsättas ingenstädes såsom för föreningens upprätthållande
nödvändiga. Och ser man på de särskilda bestämmelserna, så finnes
icke bland dem någon, som genom sitt uttryckssätt framträder såsom
bestämd att gälla äfven under myndig konung. En del bära i sig
bestämdt utsagd sin blott och bart tillfälliga karaktär: så stadgandet
om Magnus val och hyllning, om hans första resa till Norge, så äfven
svenskarnes förbindelse, att han ännu var i lifvet o. s. v. Andra
utsäga tydligt, att de blott gälla för viss tid: så gäller stadgandet om
användningen af Norges inkomster endast »medan konung Magnus är
omyndig». (Äfven i uttrycket »sua opt ok lenghi sem vmskiptizsparf»,
användt om konungens resor mellan rikena, kan man möjligen läsa
den tanken, att det skulle komma en tid, då stadgandet icke mer skulle
ega giltighet). Och hvad återstående punkter angår, så kunna dessa
anses ega så omedelbart sammanhang med de nyssnämnda, att man
ovilkorligen får det intrycket, att de af dem äro framkallade och med
afseende på sin giltighet med dem kunna jämföras. Så refererar sig
stadgandet om svenskarnes understödsskyldighet omedelbart till punkten
om dc norska statsinkomstemas användning, så synes äfven förbudet
mot rikenas män att följa konungen öfver gränsen vara framkalladt af,
liksom det omedelbart följer efter, svenskarnes förpligtelse att låta föra
konungen till gränsen och norrmännens att därstädes möta honom, en
akt, som naturligtvis många gånger under de närmaste åren skulle
komma att upprepas.
Äfven de få uppgifter, vi ännu hafva i behåll, om huru
unionsförhållandet gestaltade sig under den närmaste tiden, synas tala för
riktigheten af denna uppfattning, att Oslotraktaten endast hade
tillfällig karakter. Ty liksom dessa häntyda på, att man under
förmyndarregeringen i allmänhet både velat och vetat att tillbörligen
iakttaga traktatens bestämmelser, så visa de ock otvetydigt, att från och
Hilt. Tidikrift 1889 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
