Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
EMIL SVENSÉN
igen i de liktydiga nordiska sagonamnen Hvitramannaland och
Blakmannaland.
Den intressanta undersökningen afslutas med en öfverblick
af de mer eller mindre trovärdiga uppgifter, som föreligga oin
färder, hvilka under senare tider skulle företagits till Amerika.
På goda skäl bestrides, att Columbus vare sig genom Adam af
Bremen eller under någon färd till Island skulle fått kännedom
om Vinlandsfarderna, — en förmodan, som i öfrigt redan är
tillräckligt vederlagd genom det inkastet, att oin Columbus hört
talas om Vinland, skulle han naturligtvis styrt sin kosa mot
nordost uppåt polartrakterna. Alldeles för sträng synes oss
däremot den dom, som Storm fäller öfver Zeniernas berättelse
om Frislanda. Låt vara att deras framställning blifvit bragt i
oreda genom den yngre Zeno, som tydligen alls icke förstått,
hvarom fråga var, så är därmed icke sagdt att all möjlighet
försvunnit att bakom hans förvirrade berättelse skönja den
ursprungliga af hans båda ättemän. Och äfven om det visar sig,
att deras skildring delvis möjligen kan passa in på Grönland,
men däremot icke på Amerikas fastland, så följer däraf för
ingen del, att den i och med det samma skulle vara förvisad till
de vanliga skepparhistoriernas område. Fast mera tro vi, att
bakom denna berättelse, särdeles i hvad den afser de frisiske
fiskarenas färder till Estotilanda, Engroneland och framför allt
Drogio, dölja sig nya uppslag i en riktning, som man hittils
minst af allt tänkt sig, men som det skulle föra oss alldeles för
långt från vårt ämne att här närmare utveckla. Till dessa
frågor, som väl tarfva sitt kapitel för sig, torde vi vid lägligt
tillfälle återkomma.
Härmed skulle vår granskning egentligen vara förd till slut.
Men ämnet är sa rikt, de uppslag det erbjuder, så lockande till
nya kombinationer, att det väl må tillåtas oss att ännu något
dröja därvid.
Bland de försummade tillfällen, hvarpå de nordiska folkens
historia är så rik, är det väl intet enda, där utsigten till en stor
framtid för dessa folk blifvit så lättsinnigt bortkastad, så
jämmerligt förspild, som det, då upptäckten af en ny verld rent af
kastades för dess fötter, inen lemnades obeaktad åt glömskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
