Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINLAND OCH VINLANDSFlRDERNA
131
Det är en tacklos möda att bry sin hjärna med hvad som skulle
blifvit följden, om det eller det skett eller icke skett här i
verlden. Men det kan ej hjelpas, att tanken är färdig att svindla
inför de synvidder, som öppna sig, om man föreställer sig, att
nordborna fullföljt sina upptäckter i hvad skalden kallat »Landet
fundet og försvundet», och om de låtit dessa upptäckter åtföljas
af eröfringar. Och det må väl vara värdt att fråga sig, hvad
orsaken månde vara till den oförlåtliga slöhet, som lät sådana
utsigter ligga obegagnade och föredrog att spilla sitt öfvermätt
af kraft i gagnlösa inbördes fejder i hemlandet, under det en bel
verldsdel på hinsidan hafvet låg öppen för starka armar och
modiga viljor.
På denna fråga har Storm egentligen ej inlåtit sig. Han
nöjer sig med att uttala den förmodan, att orsaken till
uppgif-vandet af Thorfinn Karlsefnes kolonisationsförsök torde böra sökas
i de stridigheter bland hans män, hvartill kvinnorna gåfvo
anledning. Framställningen af dessa stridigheter har i
Grcen-lendingapàttr blifvit betydligt utsmyckad och förknippad med
Freydis’ namn, och det på ett sätt, som inför efterverlden varit
ganska menligt för hennes goda namn och rykte. Erik Rödes
dotter och Leifs syster framstår där såsom en riktig furie, ett
kvinligt vidunder, hvars ondska är så starkt färglagd, att den
slår öfver i det rent löjliga. Inskränker man sig åter till det
korta uttalandet i den äldre berättelsen, får saken ett helt annat
utseende. Där säges endast, att »den tredje vintern –-— —-
delade sig männen mycket i partier, och var det för kvinnorna;
de ogifte männen ville förgå sig mot dem som hade hustrur, och
uppstod däraf den största oro». Det är lätt att tänka sig, att
ett par gifta kvinnor, ensamma på en främmande kust midt
ibland en flock af orolige sjöbussar, nog kunde blifva ofredade
da och då. Freydis skildras här som en kvinna af det
storrådiga kynne man så ofta möter i sagorna; och det faller sig
belt naturligt, att hon vid en möjlig förolämpning skulle
uppträda som sin egen äras läkarinna. Att hon därvid icke gick
så alldeles blödigt till väga, det är väl troligt, och i så fall
fullkomligt enligt med tidens anda; och om det gått dem illa,
som velat förgripa sig mot henne, må de väl inför efterverldens
dom ligga ogilde. Men om hennes sätt att gå till väga kan
man ej sluta annat, än att hon skickat Big så, som en ärbar
husfru i ty fall egnar och anstår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
