Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159 wilhelm erie svedelius
teckning, stundom af betydande omfång och till det mesta så
skrifven, att den ej blott var en minnesteckning, utan en verklig
tidsskildring: så öfver Johan Upmark-Rosenadler (1865), Birger
Jarl (1866), Carl Piper (1869), Erik Sparre (1870), Olaus Petri
(1873), Svante Sture (1875) och Arvid Horn (1878). För att
afhjelpa det trängande behofvet af en lärobok för dem, som vid
universitetet studerade hans ämne, utgaf han ett arbete i 4 delar,
kalladt »Anteckningar i Statskunskap för Akademiska examina»
(1868/9) och några år därefter ett annat verk itvänne delar
ined titel »Inledning till Europas och Amerikas Statskunskap»
(1876). Mera i detalj behandlade lian i skriften »Statsförbundet
mellan Österrike orh Ungern» (1869) och i afhandlingen om
»Finlands Landtdagar och Landtdagsordningen af 1869» (1872)
vissa delar af främmande länders statskunskap. En frukt af
de forskningar på den rena statistikens område, hvaråt han under
en del af 1870-talet med förkärlek egnade sig, var »Studier i
Sveriges Statskunskap. Land och Folk» (1875), och till tjenst
äfven för den allmänhet, som ej särskildt söker vetenskaplig
bildning, utgaf han sina foreläsningar öfver »K. Gustaf II Adolfs
karaktersutveckling» (1862), sina »Stycken ur Norges historia»
(1866) och den historiska betraktelsen öfver »Maria Stuart och
Elisabeth» (1871). En särskild art af hans författareproduktion
utgöres af hans tal, hvilka voro af en sådan mängd, att man
nästan skulle kunna säga, att han strödde dem omkring sig.
Da man saluuda öfverskåda!’ alstren af Svedelii
skriftställare-verksamhet under den tid han innehade den skytteanska
lärostolen, måste man komma ihåg, att denna verksamhet ej var
hans hufvudsakliga. Hans lärarekall var för honom alltid
hufvudsaken, och det är därföre i hans föreläsningar, som hans arbetes
frukter förnämligast äro att söka. På dessa föreläsningars
noggranna utarbetande, så till form som innehåll, uedlade han all
den omsorg, hvaraf han var mäktig. Hvarje uppgift var så noga
granskad som förhållandena gjorde möjligt, -hvarje ord var
öfvervägda innan det nedskrefs, och vissa delar af dessa hans
föredrag äro verkliga praktstycken af gedigen vältalighet. Till
arbetet på föieläsningarne kommo de tidsödande tentamina, som
stundom uppgingo till ett par hundra om året, eller mera,
äfvensom de göromål, som åligga en professor såsom ledamot af
fakultet och konsistorium och hvilka stundom kunna vara mycket
tyngande. Detta var för Svedelius förhållandet då han 1874/75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
