Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
wilhelm erie svedelius
skötte dekanatet inom filosofiska fakulteten. Däremot var hans
rektors-år (1868/9) temligen bekymmerfritt. I hög grad
ansträngande måtte det i alla fall hafva varit, ty sådan var hans
pligtkänsla, att den dref honom att ej begagna sig af den
ledighet från föreläsningar och examina, som rektor egde rätt att
åtnjuta, och som alltid brukade begagnas.
Under sådana förhållanden blir den verksamhet, soin
Svedelius utöfvade äfven på skriftställarens fält, rent af
häpnadsväckande och det så mycket mer, som intet af hans arbeten är
ett hastverk: huru grundliga detaljundersökningarne än må vara.
skymma de aldrig bort hufvudsaken, och framställningens
klarhet är sådan, att till och med haii6 rent vetenskapliga arbeten
äro fullt njutbara äfven för den, som står utom den krets, för
hvilken de närmast äro ämnade. Möjligheten af den
skriftställareverksamhet, som Svedelius utöfvade vid sidan af den
verksamhet, som närmast tillhörde hans ämbete, kan endast
förklaras genom den lefvande känsla af det oförtröttade arbetets
pligt, soin alltifrån hans tidiga ungdom utgjorde ett af
hufvuddragen i hans karaktär.
Det var ej heller for att hvila, som han anhöll om afsked
frän sin professors-befattning redan 1881, samma år som ban
ingått i pensionsåldern. En orsak härtill var hans åsigt, att
den rätt till pension, som är en professor tillförsäkrad, då ban
uppnått 65 år, innebär en pligt att gifva rum åt yngre krafter.
Det är väl sant, att han kände sig trött vid släpet med de
dagliga akademiska bestyren, men hvila var ej den ålderdom han
tänkte sig. Oaflåtligt arbete allt intill lifvets slut — det var
hans uppgift, och denna uppgift blef ban trogen. Nästan hvarje
år af den tid han efter sitt afskedstagande hade qvar såg ett
nytt arbete af hans hand i tryck eller handskrift afslutadt: vi
erinra om ininnesteckningarne öfver Wallin, Luther, Döbeln och
J. J. Nordström, och det kan till och med sägas, att ju äldre
han blef, desto mera stego alstren af hans
skriftställareverksain-het i betydenhet. Frän hans sista lefnadsår förskrifva sig
nämligen dels det stora verk om representations-reformens historia i
Sverige, som efter att hafva blifvit af honom tre gånger
om-arlietadt nu är under utgifning, dels ett omfattande sjelfbiografiskt
arbete, hvars innehåll är af den art, att det, en gång utgifvet,
utan allt tvifvel skall blifva till lärdom och uppbyggelse, till
glädje och välsignelse bland allt Sveriges folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
