Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GDSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 287
rande mot hvad republiken gjort. Fördraget åsyftade, menade
Lacroix, att bereda Frankrike fördelen af Sveriges neutralitet,
och för detta ändamåls vinnande skulle Sverige genom
rustningar göra sin neutralitet respekterad och Frankrike gifva
penningar. Det sistnämda hade skett genom de 4 millionernas
betalande; det tillkom nu Sverige att bevisa, att det användt de
4 millionerna på rustningarna. Lacroix nöjde sig emellertid ej
med denna trumf, med hvilken Sparre själf hade försett honom,
utan framkom, liksom förut skett i handlingen från nivose, med
det visserligen alldeles obefogade påståendet, att Sverige skulle
vara skyldigt att skrida till repressalier, ifall England med
anledning af dess reklamationer ej restituerade de tagna lasterna.
Som vi veta hade den förnämsta orsaken till, att
prairialsför-draget ej godkändes i Sverige, just varit, att det för ett sådant
fall ålade Sverige en dylik skyldighet,1 och, enligt hvad Lacroix
själf här erkänner, hade Staël, när han don 26 juli 1795
underrättade om dess förkastande, framhållit detta. Icke dess mindre
har Lacroix nu, man må väl säga, oförsyntheten att just åberopa
detta prairialsfordrag såsom stöd för sitt påstående om Sveriges
skyldighet att skrida till repressalier. För att med något sken
af rimlighet kunna göra detta fäster ban sig vid, att Staël i
det nämda brefvet i enlighet med sin regerings order äfven
anmärkt, att det i prairialsfördraget uppstälda vilkoret om
repressalier vittnade om misstroende. Välfärdsutskottet, säger Lacroix,
beslöt då att med tystnad förbigå denna fråga och »har i detta
fördrag — af den 28 fructidor.— lagt i dagen detta fullständiga
förtroende, hvarom regenten visade sig så mån». Men därefter,
fortsätter han, inskränkte sig Sverige till reklamationer, som
England ej brydde sig om, emedan de ej åtföljdes af nödiga
kraftåtgärder, och inga restitutioner egde rum. Hans mening
är sålunda tydligen den, att vilkoret om skyldigheten att utöfva
repressalier i händelse af vägrad restitution uteslutits ur
fruc-tidorfördraget ej därför, att Frankriko uppgifvit det samma,
utan därför att dess utsättande skulle inneburit ett för Sverige
sårande misstroende, att det sålunda förstods inunder, och att
Sverige altså var skyldigt utöfva dylika repressalier — fast än
det enda giltiga fördraget ej innehöll ett ord om en sådan skvl-
1 Se ofvan ss. 28—30 samt 38. Frnctidorfördraget omtalar äfven
repres-Balier af Sverige mot England, men ej såsom en skyldighet, titan blott såsom en
möjlighet, ibid. s. 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
