- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Nionde årgången. 1889 /
290

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

290

S. J. BOETHIUS

viljade till gemensam nytta, och han åberopade såsom stöd för
sin åsigt ett prejudikat från 1758, då Höpken lemnat en dylik
redogörelse. Påståendet, att subsidierna gifvits såsom ersättning
för de förlorade ryska, afvisade han med, att Ryssland velat
köpa Sveriges träldom, och att republiken skulle anse sig
förnedrad, om den jämfördes med Sveriges bittraste fiende. På
grund af allt detta fordrade han traktatens fullkomliga uppfyllande
nämligen: 1) att Sverige skulle utrusta hela det bestämda antalet
fartyg; 2) framställa reklamationer till England samt 3) skrida
till repressalier, i händelse reklamationerna blefvo fruktlösa; och
nu framstäldes detta ej längre såsom vilkor för
kontraratifika-tionen, — ty da denna ej hade någon betydelse för
fructidorför-drågets giltighet, ansåg Lacroix nu att hela frågan därom borde
helt enkelt förfalla — utan såsom vilkor för Sveriges rätt till
subsidier. Han förklarade nämligen rent ut, att direktoriet med
anledning af Sveriges uraktlåtenhet att uppfylla fördragets
bestämmelser nu ej kunde utbetala ytterligare subsidier (således
ej häller den förfallna januarimillionen) utan t. o. m.
återfordrade de redan lemnade 4 millionerna.

Ett fullständigare fiasko för den svenska regeringens franska
politik kan svårligen tänkas. Först lemnades dess
framställningar om en sådan utveckling af det afslutna provisoriska
fördraget, att Sverige skulle erhålla ökade subsidier och det
svenskfranska förbundet blifva kärnan i ett stort neutralitetsförbuud,
länge obesvarade; när sedan svar gafs, befans det innehålla ej
ett tillmötesgående med afseende på dessa förslag, utan ett
for-sök att under formeu af en kontraratifikation till Sveriges
nackdel modifiera det redan afslutna fördraget, och när den franska
regeringen måste uppgifva denna ståndpunkt, sökte den i stället,
under förevändning af fördragsbrott å Sveriges sida, alldeles komma
ifrån den skyldighet den redan åtagit sig att gifva Sverige
subsidier. Förklaringen till detta snöpliga resultat sökte Stael dels i de
franska finansernas dåliga ställning, dels i stämplingar af
Ryssland och dettas vänner i Frankrike,1 men därjämte har ban
äfven angifvit en annan förklaringsgrund, nämligen Le Hocs
rapporter från Stockholm. Första gången han mot denne
fram-stälde en dylik beskyllning var i en depech af den 14 febr. —
således under det han gick och väntade på svar från den franska

’ Depech den 22 npril.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1889/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free