Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
j. a laoebmakk
ett och annat. Vidare stälde lian om, att posthästar skulle stå
i beredskap for afsändandet af en och annan express. Han
berättar också, att vägen öfver Rutefjäll ej var svår att passera;
flera stugor funnos utmed vägen och tillgång på fourage fanns
såväl på svenska som på norska sidan. Från Vemdalen ämnade
Mareks skynda till Dufved dels för att aftala med Friesenheim,
att allt, som behöfdes för härens underhåll, måtte bållas i
beredskap, dels för att gifva befallning till besättningarna på
Skaanes och Stene skansar att lämna Norge. Han visste
således icke, att befallning härom redan gifvits, sà att marschen
därifrån kunnat börja redan den 24 dec., om ej förr. Till sist
beklagar han, att konjunkturerna hindrat honom att förut resa
till Härjedalen. Om detta bref framkommit till Armfeldt, är
ovisst, men sannolikt har det framkommit till någon afdelning
af den svenska hären. Det hittades nämligen af fienderna på
den väg, pa hvilken svenska hären tågat fram.
Frågan, pä hvilken väg hären borde marschera hem, har
säkerligen icke blifvit diskuterad, förrän underrättelsen om
konungens död ankom. Utan tvifvel har Karl XII:s stränga order,
att hären under alla omständigheter skulle stanna i Trondhjems
län under vintern, stått lefvande för Armfeldt och öfriga högre
officerare. Af Mareks anförda bref framgar, att han ansåg
lämpligast att återtaga öfver Röros till Härjedalen. Hvad Arm-,
feldt angår, finner man af hans bref till De la Barre den 20
dec., att han ansåg, att hären icke skulle finna tillräckligt med
underhåll, om den tågade åt detta håll. Han kunde ej häller
gerna tåga tillbaka samma väg, som han kommit, nämligen förbi
Trondhjem, Skaanes och Stene till Jämtland, ty dä skulle Budde
kunna afskära svenskarnes återtåg eller åtminstone fördröja det
så, att trupper fran sunnanfjällska Norge hunne anlända, hälst
som svenskarne under tiden måste indrifva i landet allt, som
behöfdes till uppehälle, och det i trakter, som de förut gästat.1
1 Det har varit en i Trondhjems län allmänt spridd, ehuru alldeles falsk
åsigt, alt en norsk kår af 6,0UU mau kommit från sunnanfjällska Norge till
liöros, samtidigt med att den svenska hären upphröt för ott tåga hem öfver
fjällen, hvarför tnan nek uppgifvit, att den svensk» hären ej kunnat tag» vägen
till Sverige »t Röros. Denna åsigt fördes till Jämtland genom löjtnant Åke
Ulfsparre, hvilken jiimte 16 man i dee. 1718 togs till fånga af fienderna på gården
Foss (Budde till Lütznw as/ia)i men sedermera på våren 1719 fick för någon tid
på parole återvända till Sverige. R. H. Horn skref med anledning af Ulfsparres
berättelse till Ulrika El. V, 1719: »Den danska succurs, som sttnnanfjälls
kommit den tiden Eders Kongl. M:ts armé ännn vore i Norge, bestående af mera
kavalleri än infanteri till 6,000 man, af alla regementen utvaldt manskap, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
