Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om r1ksp.äd8utnåmninqabne under ulrika eleonoras regering 365
Cronhielm, general-guvernörerna Miiur. Vellingk (i Brehmen), J. A.
Meverfeldt (i Pommern) och C. G. Mörner (i Westergötland 111. m.)
samt öfverste marskalken och högste ordningsmannen Nik. Tessin.
Ulrika Eleonora, sedan hon mot rådets varningar förklarat sig
för drottning, skyndade att söka stöd och styrka för sin tron genom
att kalla ytterligare några ansedda män till sina r&dsberrar, nämligen
överståthållaren G. A. Taube, generalerna C. G. J)ücher och Erik
Sparre, generallöjtnanten M. J. de la Gardie samt landshöfdingarne
A. Banér och Cl. Bonde. 1 riksregistraturet finnas kallelsebrefven
för Diicher och Taube redan under den 7 dec. 1718; raen detta kan
knappast vara riktigt. Ty i kallelsebrefven begagnas titeln riksråd,
som icke upptogs förr än vid årets slut; och Tnube hade såsom
öfverståthållare flere gånger under december månad företräde i rådet, utan
att der taga säte såsom ledamot förr än d. 5 jan. på samma gång
som Sparre och Banér. Diicher infann sig första gången i rådet d.
12 jan. Förmodligen hafva alla fullmakterna blifvit gifna på en gång,
men de för Diicher och Taube af någon anledning autidaterade.
Detta ar, hvad Diicher angår, så mycket säkrare, som konceptet till
hans fullmakt afbrvtes med den förklaring, att slutet skulle Ivda lika
med kallelsebrefven för Erik Sparre och de andra; hans fullmakt kan
således ej vara äldre än deras — och de bära datum af d. 30
december.
Utom dessa herrar har Ulrika Eleonora före riksdagen inkallat i
rådet ännnu en — eller måhända två. I riksarkivet tinnes näml. i
original af drottningen underskrifvet ett kallelsebref af d. 30 dec.
1718 för generalen C. Ornstedt att vara riksråd. Eftersom detta
kallelsebref finnes i arkivet, kan man antaga, antingen att
drottningen besinnat sig och låtit fullmakten blifva liggande, eller att
Örnstedt af ett eller annat skäl ej velat mottaga det höga ämbetet.
Kallelsebrefvet har varit hopviket och försegladt; men däraf följer
icke med nödvändighet, att det också varit afsändt; vi tro dock, af
skäl som längre fram skall synas, att det icke varit någon forändring
hos drottningen, som gjort kallelsen om intet. Om Örnstedts
missnöje med sakernas nya ordning finnas åtskilliga berättelser; huru
mycken grund de hafva, kunna vi ej saga. Af general Silfverhielms
berättelse i Nva Svenska Biblioteket (I: II, 179) se vi dock att
Örnstedt i Uddevalla varit ined oin att erkänna Ulrika Eleonora såsom
drottning; och memoirförfattarens i Handl. rörande Skand. hist. (VII:
251) berättelse, ntt han genast efter Carl XII:» död af missnöje lemhat
krigstjensten, är icke riktig; såsom redan anmärkts i Biogr. Lex.
(XXlIl: 426). Säkert är emellertid, att han, ehuru kallad, icke kom
att inträda i riksrådet.
I r&dslängden uppräknas såsom den förste blond Ulriku Eleonoras
rådsherrar generalen grefve Adam Ludvig Lewenhaupt, med uppgift
att kan kallats till riksråd d. 7 dec. 1718 — samma datum som där
anföres för Düchers och Taubes fullmakter. I Possieths likpredikan
öfver Lewenhaupt, äfvensom hos Berch, Sv. Herrars och Fruars
Skådepenningar, säges det, att Lewenhaupt utnämnts d. 30 dec. I registra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
