Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
öfyersigter och granskningar
fråga om adelu, och denna begärde att få stadfästelse på de gamla
privilegierna. Långa underhandlingar hade förts härom 1607 och
1608, men utan resultat. Ehuru konungen icke var alldeles ovillig
att gå adeln tillmötes, blef frågan icke heller nu löst. Karl IX
stadfäste aldrig adelns privilegier.
Förf. egnar ett särskildt kapitel åt en redogörelse för de åtgärder,
som i anledning af riksdagens beslut vidtogos och meddelar i
sammanhang därmed en öfversigt öfver beskattningsväsendet och Sveriges
utrikespolitik under Karl 1X:s tid. Man finner, huru svårt det var
att anskaffa inedel till de dryga utgifterna i anledning af kriget.
Ständerna beviljade på riksdagen 1604 de s. k. månadspenningarna
för tre år, men tiden förlängdes sedermera, och konungen måste flere
gånger begära förskott, hvarjämte nya skatter pålades: en »kostgärd»
1608, »eriksgatuhjälp» 1609; somliga af dessa beskattningsåtgärder
vidtogos, utan att någon annan myndighet än rådet blifvit tillfrågad.
Angående tillämpningen af 1609 års riksdagsbeslut inå bland annat
nämnas, att konungen började inse, att månadshjälpen var mindre
lämplig, »efter den fattige måste så mycket gifva som den rike, hvilket
är emot naturen och är okristligt»; han ville därför, att den skulle
ersättas med förstärkta hjonelagspenningar, hvarom också
underhandlades med rådet och med menigheten i landsändarna. — De i fråga
satta legationerna afsändes först det följande året, en till Frankrike
och en till England. Till följd af Henrik IV:s plötsliga död kom
emellertid den förra aldrig att fortsätta resan till Frankrike, utan
stannade i Holland, där vigtiga underhandlingar fördes. Danmarks
hållning gaf fortfarande anledning till bekymmer. Förf. har i och
för skildringen af förhållandet till främmande makter, utom tryckta
källor, användt hufvudsakligen riksregistraturet, men icke Riksarkivets
samling af ministeriella handlingar.
Emellertid blef spänningen mellan Sverige och Danmark snart
sådan, att kriget syntes nästan oundvikligt, och Karl IX f8nn sig då
nödsakad att åter sammankalla ständerna. Den 1 dec. 1610 öppnades
riksdagen i Örebro. Konungens första proposition handlade om
forhållandet till Polen och Danmark. Om vi följa förhandlingarnas gång,
märka vi, att ständerna om möjligt ville undvika en brytning med
Danmark: man borde göra vissa eftergifter och se till, att danskarne
icke finge någon anledning till rättmätiga klagomål. Karl IX var
icke fullt belåten med ständernas fridsamhet i detta hänseende. I
den andra propositionen begär konungen förnyad utskrifning och
krigsgärd, hvarom underhandlades till riksdagens slut. Sora vanligt
lyckades konungen till sist genomdrifva sin vilja i det mesta. — Under
riksdagen 1610 började den unge Gustaf Adolf allt mer deltaga i det
politiska lifvet, i det han ofta å faderns vägnar talade till ständerna.
Förf. har samvetsgrant anfört de begagnade källorna, och hans
uppgifter hafva, så vidt rec. varit i tillfälle att kontrollera dera,
visat sig vara tillförlitliga. Följande anmärkningar eller
upplysningar kunna dock kanske, vara af intresse: Den sid. 7, not. 4
omtalade presten hette icke »Testho», utan »Eestho», hvilket äfven öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
