Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXELSON, SVERIGES TILLSTÅND PÅ KARL X!J:S TID
35
hade däremot, såsom flere gånger anmärktes i Rådet, under de
tidigare ären sluppit undan för billigt pris.
Samtidigt med kontributionen utskrefs alla åren 1700—1712 en
s. k. durchtågsgärd, afsedd till bestridande af kostnaderna för
truppernas marsch genom landet. Den utgick i allmänhet med 2 dal.
«. m. af hvart heminan och synes ha gifvit omkring 1 ’/j tu ti. guld.
År 1711 påbjöds dessutom en »magasinsgärd» för vissa län i Götaland
och 1712 en »allmän krigshjelp» till samma belopp som den rednn en
gång utskrifna durchtågsgärden.
Med år 1713 infördes på konungens befallning en ny
kontribu-tionsmetod, som var ämnad att mer än den dittillsvarande taga hänsyu
till undersåtarnes skatteförmåga. Därför afskaffades de många
skatte-titlarne och af all egendom skulle i stället, efter en i hvar socken och
hvart stadsqvarter inför särskildt för ändanrålet valda direktörer skedd
värdering, erläggas den procent, som för rikets behof ansågs nödig.
Statskontoret, hvilket konungen — orättvist nog — funnit »fattigt på
utvägar», medan dess egentliga, af honom aldrig rätt insedda fattigdom
bestod i brist på tillgängliga medel, skildes från all befattning med
■den nya kontributionen, och på det undersåtarne så mycket mer måtte
vara försäkrade, att de kontribuerade medlen skulle användas »till rikets
försvar och andra högst angelägna tarfvor», anförtroddes deras
förvaltning åt det, genom kongl, förordningen 4/’« 1712 upprättade
kontributionsränteriet, som skulle bestå af ständernas bankofullmäktige
under ett kongl, råds ledning. Det förtroende man ville väcka genom
att sålunda — såsom det hette — »lemna hela kontributionsverket
uuder undersåtarnes egen förvaltning», främjades ingalunda därigenom,
att konungen redan 1714 af egen maktfullkomlighet nämde nya
medlemmar i kontributionsränteriet och 1716 öfverlät en god del af dess
befogenhet på upphandlingsdeputationen. Faran af att skatteprocenten
skulle alltför högt uppdrifvns var i ögonen fallande och frestelsen
att uppgifva sig för mindre än man egde visade sig i allmänhet för
stark, medan å andra sidan en och annan lät narra sig att taxera
sin inkomst för högt i det bedrägliga hoppet, att skatteproeentcn
därigenom skulle sänkas. Kontributionsränteriet vågade ej häller att till
fullo draga ut konseqvenserna ur den kongl, förordningen. Sedan
den skattskyldiga egendomen i Sverige och Finland blifvit taxerad till
nära 635 tuu. guld och inau beräknat att 8 •• häraf voro nödiga,
för att förordningens syfte skulle nås, dristade nämligen
kontributionsränteriet för år 1713 ej föreslå mer än 2 J» till utskrifning, hvilket
gaf omkring 12 tun. guld eller något mer än 1710 års dubbla
kon-tribution. Efter den Stcnbockska härens tillfångatagande såg sig
Rådet uödsakadt att dessutom för samma år utskrifva eu »krigsgärd»,
som inbragte omkring 2 tun. guld.
Den nya förordningen framkallade emellertid ett ganska allmänt
missnöje, som rid riksdageu 1713—14 kom till utbrott. Ständerna
afskaffade den nya metoden och beslöto återgång till den gamla, hvilket
äfven af Rådet, trots konungens påbud, efterkoms. För år 1714
utskrefs sålunda, såsom förut, en enkel kontribution ined ty åtföljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
