Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
öfvkrkigtkk OCH GRANSKNINGAR
durchtågsgärd; dessutom åtogo sig ständerna en s. k. »nöd- och
krigs-hjeip». Summan af samtliga dessa gärder, hvilkas förvaltning på gamla
viset uppdrogs åt statskontoret, beräknades till 17 tun. guld. Den
extra ordinarie beskattningen var alltså detta år drygare än under
något föregående, och dock fann Rådet senare på året nödigt att,
liksom föregående år, än ytterligare pålägga en »krigsgärd». Trycket
af de tunga bördorna sökte man lindra något genom tillåtelsen att
erlägga halfva kontributionen i spanmål efter bestämd taxa.
Sedan konungen — ehuru för sent — förbjudit den sålunda mot
hans vilja verkstälda återgången till det gamla systemet och anbefalt
statskontoret att öfverlemna de influtna medlen, hvilka dock redan
blifvit disponerade, till kontributionsränteriet, återupptogs på hans
befallning för åren 1715 och 1716 den nva, af honom påbjudna
skattläggningen efter egendomens värde. Sålunda utskrefs för
hvartdera af dessa år en kontributiou af 2 som dock till följd af
förmögenhetens minskning nu endast inbragte omkring 10 tun. guld åt
gängen. För 1715 utgjordes dessutom af de norra och mellersta
riksdelarne en »luagasinshjelp» för att underhålla de från dessa orter
mot Ryssland kommenderade trupperna och 1716 påbjöds för första,
gången en s. k. »upphandlingsafgift», en dryg pålaga, som efter en
starkt detaljerad taxa skulle utgå af de olika samhällsklasserna för
att anskaffa förråder åt hären, hvartill kontributionen visat 6ig
alldeles otillräcklig. Deu nya afgiften blef ingalunda lättare att bära
därigenom, att den inom årets slut åtföljdes af en ny dylik, hälfteu
så stor som den förra, och af en »allmän magasinsgärd», som dock
till följd af den klena skörden till största delen ej kunde utgöras.
Förvaltningen af nämda afgifter, som tillsammans skola inbragt öfver
7 tun. guld, uppdrogs åt upphandlingadeputalionen, Görtz’ nya
skapelse, som därjämte fick sig dispositionen öfver kontributionsmedlen
för 1716 jämte följande år anförtrodd samt snart blef allsmäktig på
det finansiela området.
För åren 1717 och 1718 fann emellertid konungen sjelf
rådli-gast, att återgå till kontributionen efter gamla grunden ined den
åtföljande durchtågsgärden; dessa blefvo ganska dryga och inbragte resp.
12 och 14 tun. guld. Återgången motiverades därmed, att den nya.
ordningen, ehuru både drägligare och indrägtiga re (?) än den gamla,
skulle, flere gånger brukad, besvära undersåtarne genom att med samma,
afgift belasta samma egendom. Dessutom pålades hvartdera året 1717
och 1718, liksom det föregående en »upphandlingsafgift», som med
några forhöjningar gaf resp. 8 och nära 7 tun. guld, samt en »afgift
på mindre nödiga varor», såsom siden, sammet, pelsverk, te, kaffe,
tobak, ekipager etc. En dylik öfverflödsförordning — denna gång
utgående från konungen — visade sig dock föga praktisk i dessa
utmärglingens tider; man lade, såsom var att vänta, hällre bort
lvx-artiklarne än skattade för dessa, och förordniugen inbragte for de båda
åren endast resp. omkring ’/5 och ’/, tun. guld. Slutligen tillkom
några dagar före Karl XII:s död det drakoniska budet om sjette pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
