Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARF8TVISTEN MELLAN ARFVINGAR TILL T HANEBERG OCH ÖJA 11
Kristian lyckas han utverka ett återkallande af konung Karls
dom och ett förordnande om ny ransakning. Uppdraget lämnas
åt biskop Sigge i Strängnäs och dennes broder riddaren Fader
Ulfsson, hvilka den 13 juni 1458 sammanträda i Strängnäs och
tillkalla domprosten Hemming, ärkedjäknen herr Bengt och
kaniken Birger jämte flera andra icke namngifna herrar och
män för frågans utredning. Emot Ingvars ombud herr Svarte
Åke Jönsson uppträder Jöns Karlsson ännu en gång, rustad
med alla sina bref samt ett den 1 juni s. å. af herr Gregers
Bengtsson, hvilken setat i den år 1444 förordnade rätten,
utfärdadt intyg, som i korthet redogör för släktskapsförhållandet
och rättegångens förlopp samt uppräknar de handlingar, som
för den äldre rätten förevisats. Efter tagen kännedom om
dessa, de å ömse sidor växlade sämjebrefven samt de sist fällda
domarne förklarar den nu förordnade domstolen, med påvisande
af de ytterst svaga skäl, hvarpå konung Kristoffer grundat
sitt, af konung Karl bekräftade domslut, att sämjan skall
hållas fast, stadig och obrottslig, sådan han gjord är i
Torshälla samt att han ej i någon mån är bruten å Ingvars sida,
hvarföre en hvar vid 40 mark for konungens dom förbjudas att
ytterligare hindra Ingvar i denna sämja. Beträffande slutligen
det våld, som öfvats af herr Simon Körning och som synes hafva
varit närmaste anledningen till konung Karls dom, förklaras
detta ej höra till saken, och — säges det i domen — om något
»homodh> skett Jöns Karlsson, därtill svare han honom som det
gjorde. Dombrefvet förelades sedan konung Kristian, som genom
öppet bref den 14 november 1459 stadfästade såväl domen som
de förlikningsbref, parterna sig emellan växlat \ och synes
därmed denna kanske hundraåriga genom flera släktled fortlöpande
arfs- och jordatvist hafva bragts till slut.
Kasta vi nu en återblick på de fällda domarne; så ehuru
vi icke annat än gissningsvis kunna känna hvad de äldsta
innehållit, är det dock klart, att efter våra begrepp rättegången bort
vara afgjord — om ej förr — dock med den år 1418 å
konungens vägnar fällda domen, hvaruti icke heller de sedermera
förordnade domstolarne gjorde någon ändring i hufvudsaken. Tvistens
uttänjande hade icke heller sin anledning i vrång dom, utan dels
däruti, att den exekutiva makten var alltför svag och beroende
1 Dessa bref finnas alla i Riksarkivet. Gregers Bengtssons i original de
öfriga i afskriftsbandet J. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
