Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
E. W. B.
som jordetalet, så att icke den ene mera än den andre skulle
»sitta kejsare fria, skyndandes mesta tungan ifrån sig och in uppå
de fattige, hvilka minst hafva i egorna eller jordetalet, som utan
tvifvel härtills mycket skedt är». En ny jordrefning anbefaldes
af Karl IX genom skrifvelse af den 26 juni 1604, hvari såsom
skäl för densamma anföres, det »uti många år icke hafver
varit uti Norrland någon jordrefning och vi förnimme där går
fast olika till, så att en part slår en hop jord under sig och
den, som ringare jord hafver, dock likväl måste gifva ju så
mycket i skatt och utlagor, som den där dubbelt, ja en tre
gånger så mycket jord hafver». Till kommissarier för detta
uppdrags utförande utsågos Daniel Theodori, Isak Behm och en
onämnd, och skulle förrättningen taga Bin början ifrån Torneå
och omfatta hela Norrland. Men den verkstäldes utan
hänsyn till landets beskaffenhet och de klimatiska förhållandena.
I en klagoskrifvelse från Västerbottens allmoge till K. M. säges
härom, att »elak frostjord och lägenhet och den, som något bättre
är, blef allt lika skattlagdt». Denna skattläggning blef så mycket
tyngre, som intet afseende fästades vid att någon trädesjord här
icke brukades såsom längre söderut, utan »årligen års sås
detsamma och samma». Till ett mantal räknades här 8 t:rs utsäde,
då däremot i Ångermanland, Medelpad och Helsingland mantalet
beräknades efter 12 t:rs utsäde. Jordeskatten i Västerbotten
ökades på detta sätt utomordentligt likasom alla gärder, som
efter mantalet bestämdes. »Vi göra nu,» heter det i en allmogens
supplik till K. M., »fem gånger mera i jordaskatt än som
tillförene under salige och högloflige konung Gustafs och konung
Johans tid. Men på samma gång som skatterna ökades, växte
också nöden och fattigdomen. Upprepade klagomål till
regeringen öfver denna skattläggning framstäldes därför af
Västerbottens allmoge. I en supplik af år 1613 förklaras, att genom
denna höga skattläggning hafva många blifvit utfattiga, »hvarför
tigga och bedja vi på det allra ödmjukaste, att E. K. M. af
gunst och nåde nådigst ville oss tillgifva och förskona med de
39 mantal, som äro öfver ett tusen». Hela mantalet för
Västerbotten uppgick nämligen till 1039. K. M. villfor dock icke deras
begäran pa annat sätt, än att de fingo sinsemellan jämka
mantalet, »såsom af ålder varit i landet», men dock fylla talet efter
den nya jordeboken. Ar 1616 förnyade allmogen sin ansökan
att blifva befriad från de öfverskjutande 39 mantalen. Annars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
