Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL VÄSTERBOTTENS ÄLDRE KULTURHISTORIA 31
Den reviderade handelsordinhntien af d. 12 okt. 1617
innehöll samnia stränga föreskrifter som den föregående \ men med
afseende på Norrland säges häruti, att »efter landet är vidt, så
att allmogen icke utan sin skada och afsaknad kan besöka
städerna med sina varor, dä äro vi till sinnes med det första låta
bese landets lägenhet och alla vanliga hamnar som ock flere
lägliga orter, där vi då vele låta lägga marknadsplatser och dit
vi förordna alla de birkarlar, landsköpmän, ämbetsmän, så ock
dem, som seglats bruka vele och där i landet bo».
Till följd af dessa nya förordningar särskildt rörande
lands-köpmännens inflyttande till städerna blef det nu en tvingande
nödvändighet att anlägga- städer i Västerbotten. Riksrådet
Philip Scbeding fick jämte d:r Olof Bureus med flere andra
förtroendemän uppdrag att i landet utse därtill tjänliga platser.
På detta sätt blefvo nu på en gång i början af 1620-talet
samtliga Västerbottens städer Umeå, Piteå, Luleå och Torneå
grundlagda
Torneå stad skulle befolkas af landsköpmän dels från
socknen af samma namn, dels från Skellefteå och Kalix socknar.
De från Torneå socken ville att staden skulle anläggas på den
1 Hora strängt öfverträdelse? af de häri äfven inbegripna
seglationsordnin-gar ännn vid detta århundrades slnt beifrades, tan man se af en Luleå accisrätts
dom öfver några bönder ifrån Gamlegården i Kalix socken, hvilka begått
»felaktighet på seglationen åt Riga». De sakfälldes till 1,500 d:r k:mtl böter. På
landshöfdingen intercession resolverade K. M. år 1693 d. 14 dec., att som dessa
icke utan hemmanens min kunde erlägga dessa böter, skulle de i stället plikta
med kroppen. Landshöfdingen anmälde emellertid, huruvida icke, som gatulopp
skulle för dem blifva för mänga, om de efter straffordningen skulle lida och
fullgöra bötessumman, de kunde afstraffas med några veckors fängelse på vatten och
bröd, »hvilket straff för dessa gamla skattdragare anständigare synes och äfven
såväl till förbättring kan läuda>. En månads fängelse vid vatten och bröd blef
ock K. M:ts slutliga resolution.
2 Redan konung Johan III hade baft i sinnet att anlägga en stad i
Västerbotten. Åren 1583 och 1585 utfärdades befallning om en stads anläggning midt
i landet, »där som lägligast knnde vara, både med hamnar, skeppsdjnp och en
rätt seglats både norr och söder»; på grund hvaraf saken af bönderna och
lands-köpmännen förehades vid tvänne s. k. landsting, hvarvid öfverenskoms om att
förlägga den tillämnade staden till Piteå socken. Men Umeå sockenboar
förklarade, att de i anseende till dyrheten på alla lifsförnödenheter och timmer icke
kunde företaga sig någon sådan flyttning. Man rnstade sig emellertid till denna
stadsaulüggning, men under tiden inlemnades till K. M. af Umeå sockenboar en
ansökan om ytterligare en stads anläggning i Torneå socken; hvarför åter af de
öfriga socknarne en motansökan afgafs, att K. M. måtte anse deras fattiga
lägenhet och låta det blifva vid en stad och det i Piteå socken. Många flyttade ock
till den »holme», där staden sknlle stå, men till följd af de stora olägenheter,
som uppstodo så för köpmännen som allmogen i afseende på handelsutbytet, lät
konung Johan detta förslag förfalla (ae herredagsfullmäktiges skrifvelse till Axel
Oxenstierna).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
