Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krönikorna om Gustaf Vasa
AT
H. WIESELGREN.
I.
Kung Gustaf var under sin lifstid betänkt på att skaffa
både sig och Sverige tillförlitliga häfdatecknare, men föremålens
heder borde vara historiens ändamål, eljest vore den icke värd
att Be dagens ljus och komma inför eftervärldens ögon. Därför
var han missnöjd med Olaus Petri, af hvars studier i riksens
handlingar han väntat ett helt annat resultat, än hvad den på
1540-talet författade Svenska krönikan utvisade. Rikets
forn-häfd betraktade Olaus med större kritisk skärpa än någon
samtida, unionsstriderna och hierarkien med större opartiskhet än
konungens samvete ville som rättvist erkänna: han hade icke så
mycket sökt rikets heder, som honom vederbort. M. Olaus fick
nog själf höra att hans krönika »icke mycket dugde», och planen
att han skulle fortsätta den för tiden efter 1520 öfvergafs. M.
Olans dog, hans bror ärkebiskop Lars fick befallning att skrifva
en krönika, som bättre stämde öfverens med konungens kraf,
och — hvarför skulle den krönikan sluta med Stockholms
blodbad? Dit hade författaren hunnit 1559.
Bref och uttalanden af kung Gustaf visa, att han äfven på
annat håll sett sig om efter häfdatecknare, liksom hau sörjt för
att en häfdagömmare skulle finnas i det af honom nyskapade
kansliet, och riksens handlingar icke längre följa konungenB till—
fällige kansler åt, om han gitte dem förvara eller förfara.
Mälare-stiftens båda biskopar, Botvid i Strängnäs och Peder i Västerås,
voro inblandade i krönikefrågan, den förre af konungen
misstänkt för en krönika om honom i mäster Olofs anda, den senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
