Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
H. WIESELGREN
af konungen använd som biträde, när han själf ingrep i den
historiska polemiken. Skulle då icke biskop Peder ha fått ett
uppdrag, analogt med det som gafs ärkebiskop Lars — att skrifva
en mera »hedersam» krönika, än Botvids? Biskop Peder var
under 1550-talets flesta år konungens hofpredikant och hans
värme beundrare.
Och häfdagömmaren skulle göra sitt till. Han borde väl
kunna uppteckna riksens märkelige händelser, krig och fördrag,
pestilentier, eldsolyckor, underlige järtecken, adelige och andelige
stormäns död, med hvad annat som tjänligt vore. Rasmus
Ludvigsson, som först haft konungens befallning att uppsamla bref och
handlingar i landsortens kyrkor och kloster samt släktledningar
från de adliga ätterna, allt i ändamål att reglera återbördning
från kyrkan af frälsemäns jord, Rasmus Ludvigsson vore nog att
påräkna åtminstone som biträde åt den, som med konungens
lof eller på hanB uppdrag finge skrifva hans historia.
• *
•
Knappt var konungen död och med vederbörlig ståt begrafven,
förrän krönikor om hans märkliga lefnad begynte spridas i
afskrifter, såväl inom adliga som prästerliga och borgerliga
familjer. Rikskrönikorna, vare sig Olofs eller Lars’, voro icke på
långt när så begärliga. Och detta var ju icke underligt.
Utförligheten var större i kung Gustafs krönikor, synnerligen för
hans märkliga ungdoms- och stridsår. I alla landsändar lefde
de, som hört honom på rikssalen säga och hans hofpredikant i
likpredikningen upprepa: »Käre, gode Svenske Män, j see wäl,
att jagh nu står här vthi ett kongligit Palatz, Men obs bör icke
förgätit haffwa, att för 40 åår sedan syntes thetta for alle
Menniskors ögon omöyeligit, när jagh gick i skogh och skjul, klädd
vthi en wäl inans kluut, drak watn och ååt ymkeliga» ...
Fosterlandskänslan enades med kärleken till det underbara, att åt
»Then Stormechtige Högborne Herres, Herr Gustaffz Swerigis,
Göthes och Wendes Konung Sanferdige Historie» bereda
vidsträckt spridning, och från de sorgliga dagar, man under sönernas
stridsår och missregering upplefde, var det en trösterik
upp-friskelse att låta sig af krönikan föras tillbaka till den »helige
konung Gustafs» förunderliga bedrifter.
Krönikorna kunde ju icke vara alla lika, som exemplaren
af en tryckt bok. En utsirade sin afskrift med konungens 32
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
