Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÖNIKORNA OM GUSTAF VASA
55
kände i detalj sin moders, sin styffaders (grefve Johans af Hoya)
och åtskilliga med dem förknippade händelser, och han såg
särskildt i Dackefejdshistorien sitt eget deltagande af kronisten
obeaktadt. Själf hade han om den saken helt andra tankar.
Han hade tid nog på gamla dagar, skrifva knnde han vida bättre
än den kunglige sekreteraren Rasmus. Så beslöt han
omredigera den anonyma krönikan, hvars upphof säkerligen var honom
väl bekant. Han gjorde rättelser och tillägg angående
förhållanden dem han personligen kände och hvilka intresserade hans
•egen historia.
Svart säger t. ex. att gossen Gustaf fördes från K. Hans
till Finland. Brahe rättar till Åland. När Svart berättar hans
ungdomsbedrifter under Stures fana, tillägger Brahe: »I marken
-var han frimodig, dristig och mannelig nog, men ibland godt och
-gladt sällskap och lag, der var han med höflig skämt och lustig
snack och tal de andra alla öfverlägsen, så att han kunde göra
•dem alla lustiga och glada med sig. Där han ock skulle handia
och tala om något som högvigtigt var, då visste han med sådant
besked och skäl föra det fram, att det hade anseende med sig,
och man hörde honom gerna». Berättelsen om de svenska
fruarnes bortförande till Danmark beriktigar han. Hans mor, som
Svart (och Erik Jöransson) låter bli kvar på Nyköpings slott,
blef fängslad på sin gård Tärna och förd till Nyköping, men
därifrån bortsänd med de andra fruar. Om Kristina
Gyllen-.stjernas dotter Malin — annorstädes onämnd — berättar Brahe,
att Kung Kristian, som hört talas om hennes fägring, lät föra
henne upp ur tornet i kungens gemak, då hon föll på knä och
anropade hans barmhertighet för de fångna qvinnorna. Det
svarade konungen ej på, utan sparkade henne omkull med foten,
£vor och lät föra henne tillbaka i tornet, där hon någon tid
«fteråt dog. Kung Kristian kunde aldrig ha burit sig så illa åt,
om han varit kungason, men det var han icke häller, »utan en
fattig Skotte son och en byting, som ryktet längesedan hades om
honom».
Historien om B. v. Mehlen och Kalmar slott är riktigare
än hos Svart, Erik Jöransson synes ock följt Brahe. Kung
Gustafs förhållande till reformationen utgör föremål för en lång
inskjutning, som alldeles icke tyder på att grefve Per skulle
varit hemlig katolik på sina gamla dagar. Hierarkiens missbruk
var Kung Gustafs driffjäder, sådant ville han för framtiden före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
