Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
H. WIESELGREN
komma, när han såg att det gick för sig i Tyskland. Det
andeliga ståndets rikedom fann han alldeles oskälig, det hade allt
ifrån Kung Kat Ib tid användt sin makt för att fördrifva infödda
regenter, kunde väl hända det ville göra så än. D:r Luthers
lärdom gaf nu godt tillfälle att sådant tilltag förekomma . . . »och
gaf konungen ridderskapet och adeln, så ock den menige
allmogen, så före, att hvad någon kunde bevisa vara gifvet till
kyrkor och kloster, hus, gods eller gårdar, det skulle hvar och
en få börda till slägten igen . . . Denna mening blef kungjord ...
så oförmärkeligen och lönligen som ske kunde, och så lät
konungen bereda vägen till det han nu hade i sinnet... och därmed
hade konungen största parten på sin sida, där de andra sedan
måste foga sig efter, antingen de ville eller icke.» Ingenstädes
hade heller biskoparne varit så uppstudsiga som i Sverige. »The
röda lufvur voro fallna utaf de biskopsstolarna här i riket»,
till-lägger han vid berättelsen om ett rådsmöte i Nylödöse (1528),
därvid konungen fick rätt emot Ture Jönsson i ett arfskifte och
denne nödgades kufva sin harm.
Brahe har äfven nya detaljer i fråga om Tures hämnd,,
upproret 1529. Hans mor, som varit på bröllopsbeskickning till
Lauenburg, fängslades vid hemfärden i Jönköping på anstiftan
af stadens borgmästare, Nils Arfvidsson, som varit de upproriske
herrarnes kansler. När denne märkte att herrar Ture och Måns
icke fingo bönderna med sig, beslöt han svika dem. I Måns
Bryntessons närvaro brände han upp alla deras bref — men det
var endast »en hop löst papper och annat makulatur» som
brändes, brefven hade han qvar och skref därom till konungen, som
dels genom Nils, dels genom Hans Yåghals, fick de bref, hvilka
de sammansvurna trodde vara förstörda. ,
Det mest bekanta af Brahes* tillägg är skildringen af
konungens person, insatt efter Svarts korta meddelande för 1532 och
efter Fants aftryck många gånger tryckt (t. ex. i Skand. Sainf:s
Bandi. IV, där äfven Svarts andel i 1532 års kapitel fått gå
med), af Geijer i Sv. Folkets hist. med uteslutningar,
omkastningar o. d.’). Erik XIV:s födelse förmäles helt annorlunda, än
hos Svart. Brahe är källan för historien om läkarens yttrade
förskräckelse att Eriks Födelse skulle inträffa under rådande-
1 I ett K. Bibi. tillhörigt ex. af Brahes krönika, ntskrifvet för drottning
Ulrica Eleonora, konnng Fredrik I:s gemål, och af henne läst med penna i hand,
finnes af drottningen skrifvet ett stort Nota Bene i marginalen, där texten
förmäler att K. Gnstaf aldrig »hëlt sig någon concnbinBm>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
