Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
STRÖDDA MeDDELANDeN OCH AKTSTYCKEN
min corps, möter jag dem i ful[lt] fyrsprång, betagna af en sådan
»terreure pannique», att jag dat aldrig beskrifva kan. General-Majoren
för sin person med Hierta, Cronberch och Sparren hafva giort allt,
hvad redeliget fålk ålegat; män att dispositionen jag giort, och att
man så lenge drögt i oträngde mål, ej blifvit fölgd, är ej min skull.
Änteligen fik jag folket til stånds om midnatten ved een bro, [h]varest
jag lät giöra några hundrade eldar, hvaruppå fienden stussade. Män
Saxsarna, som de sig sågo förlåtne, kasta geväret neder och voro så
förlorade, en del [af] cavalleriet af fienden nedergiorde, fågne ock disperserade.
Om natten marcherade jag med resten till Norjet och andra
dagen till Morums pass, hvarest General-amiralen sig med mig
rådslog om hvad rådeligast vore att resolvera. Emedan i Blekin[g]ska
bergen cavalleriet intet uträtta kunde, aldeles ingen milice var i
Carls-crona til flottanB försvar, så beslöts heldere dän till det yttersta att
försvara än att risqvera sig till någon insulte i Blekingen.
Hvaruppå, sedan jag föigt folket till Eunneby och låtit upkasta bron,
försänt cavalleriet i Calmare län och infanteriet till Carlscrona, gik jag
_ sielf till Wäxsiö, därest armén att samla. Emedlertid stod fienden i
Carlshamn och maroderade igenom grefvinnan Rev.enclou1 (som mer
comraendo haft i armén än han). Til Carlscrona torde fienden sig
ej våga, emedan jag var honom i ryggen; män hade han genast gått
til Wäxsiö, dätt hade giort mig een stoor diversion. När han nu
ätit sig crevan full, går han ur Blekingen tilbakars i mening att sätja
Cristianstad i defention.
Emedlertid dref jag allt uppå folkets samlande, som kummo,
bättre Gud, intet annat än compagnivis. När jag nu hade några
regementer tillsammans, lät jag om natten under bästa jule-leken blåsa
till häst och marcherade så, utan att någon dat viste, genom natt
och dag till att fatta posto ved Hönjarum och Haslere2 broer, hvilket
och så reusserade, utan att fienden det ringaste viste däraf, att jag
dem fik i possession; dän förra lät jag ruinera, den senare
maintine-rade jag, oaehtadt fienden allt sitt bästa giorde dän att återvinna.
Emedelertid fik jng då samla armén, hvilket fiendeu aldrig kunde sig
inbilla, bröt så änteligen up, sedan jag på en annan väg stämt
bönderna tilsammans med bräder och stegar, likasom jag ville gå directe
fienden i ryggen ved Cristianstad; män tog min march i tvenne
co-lomner till Glimminge och Hästveda, då fienden var i anmarche att
öfverfalla min brygga. Och recognos[c]erade 3 generaler, män de och
deras medfölje finge sådana fötter, att en öfverste och 40 gemena
blefvo på platsen; ochså många fångar toges. Dat var dat första
inhitsandet, hvarigenom Gudh satt skräcken i fiendens bröst.
Jag fortsatt allt min march att kunna couppera fienden ifrån
Helsingborch och accroschera3 mig ved honom; män han lop som en
ärlig dräng, intill dess jag entel[igen] fik spörja, hans cavallerie stogo[!]
1 Rewentlow, danska härens öfverbefälhafvare.
2 Hönjarum och Hasslaröd, byar i Östra Göinge härad, nära Helgeån, på
ömse sidor Ousbysjön.
3 Accrocher, haka fast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
