Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
Då det alltid har sitt eget behag och sin nytta med sig att
förnimma, hvad en stor samtida har att förtälja om tilldragelser, på
hvilka han med rätta kan lämpa det Yergilianska: »quorum pars magna
fui», har jag här ofvan låtit Stenbocks rapporter tala för sig själfva,
öfverlåtande åt en framtida bearbetning att däraf draga resultaten.
Det är påfallande, huru hofsamt den store fältherren,
fosterlandets räddare, i dessa rapporter talar om sin seger oeh dess följder.
Han lofordar högt sina underbefälhafvare, men nämner ej ett ord om
sitt eget personliga missöde, då han under slaget red ner i ett mora*
och där ådrog sig en kroppsskada, som besvärade honom under hela
den återstående lifstiden.
Rikets ständer visade sig emellertid veta uppskatta Stenbocks
förtjenster om fosterlandet, då de vid utskottsmötet 1710, trots
dåvarande finansiela betryck, efterskänkte hans skuld till Banken af
19,000 Rdr oeh läto honom behålla hans därför pantsatta hus i
Stockholm. Rådet gaf honom ock den enda belöning från de styrandes
sida, som i dessa medellöshetens tider syntes möjlig, nämligen
fältmarskalksvärdigheten, och anhöll i bevekliga ordalag hos konungen k
Bender, att han måtte stadfästa densamma.1
Men Karl XII, hvad gjorde han? På hvad sätt visade han
siu tacksamhet mot den general, som räddat Sverige undan de
närmast hotande följderna af nederlaget vid Poltava? Han
utnämde-Stenbock — jämte flere andra, ty Rådet behöfde förstärkning — till
Kongl. Råd, men tog på samma gång ifrån honom
generalguverne-mentet i Skåne och stadfäste icke fältmarskalksvärdigheten. Låt vara,
att envåldskonungen fann, att Rådet handlat något dristigt, då det —
likväl endast »till Kongl. Maj:ts nådigste approbation» — utdelat rikets*
högsta militära värdighet!2 Det vill dock synas, som om hänsynen till
tidsomständigheterna och de ovanliga egenskaperna hos den man, son*
onekligen led en oförtjänt förödmjukelse, då han afkläddes en
värdighet, som han med hela landets bifall erhållit och en tid verkligen
uppburit3, hos konungen bort väga mer än ömtåligheten om utöfvandet
af ett visst prerogativ. Åtgärden fick dessutom en onödig
anstrykning-af hårdhet, då Stenbock befaldes att öfverlemna det
inkomstbringande-och för honom kära guvernementsämbetet i Skåne i andra händer, ochi
detta, ehuru han fortfarande skulle föra högsta befälet i provinsen och
ehuru det fans mer än ett exempel på att ett Kongl. Råd fått förent»
ett dylikt ämbete med rådsvärdigheten.
Stenbock uppfattade också konungens handlingssätt emot honom
ej blott såsom ett tecken till inbrytande onåd utan rent af som en
öppen skymf inför armén och hotande hans ekonomiska välfärd,
såsom nogsamt kan ses af ett bref från honom till statssekr. Gasten
Feif, däri han efter underrättelsen om de i Bender skedda utnämnin-
1 Rådets bref till K. M:t den 4 juni 1710. Hut. Handl. V.
2 Jfr Müllerns och Feifs bref hos Loenbom, Stenbocks Lefverne II, sid.
165, 166.
3 I Rådets bref, juni 1710—mars 1711, tituleras Stenbock alltid
fältmarskalk. Rådsregistraturet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
