Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS STENBOCK OM SLAGET TID HELSINGBORG 1710 73
garna gaf luft åt sin harm och förtviflan1: »Hans Majestäts vilja är och
blir mig en lag», säger Stenbock; »jag skall göra allt hvad jag förmår
uti det fasta hopp, att Gud lärer regera Kongl. Majestäts hjärta, om
jag det förtjent, så att jag ej må uti den dignitet jag satt varder
nödgas söka efter mitt bröd och intet hafva till mine käre barns
uppfostrande. Betänk själf, mon frère, att jag aldrig varit sniken och
således mig aldrig någon nytta gjort än hvad jag af min nådigste
konungs hand mildeligen undfått; mutor och gåfvor hafver varit mig
en styggelse. Hvad jag ägt, har jag af godt hjärta med andra delat
i hopp, att min ringa tjänst och träldom skulle en dag och på åldren
sätta mig uti ett ymnigare vilkor; men jag råkat uti ett fast slättare
än jag aldrig varit, allt se’n jag begynte att tjäna. Hvad är ett
qvartal lön om året af 6000 daler2, där summan i sig själf ej
uppfyller de förmåner jag haft i Skåne? Skulle nu de blodiga skjortor,
som jag så ofta med Hans Maj:t och för dess tjänst med största
fägnad vågat, ej beveka Hans Maj:t till någon ytterligare nåd för
mig, så måste jag tillstå, att ödet och himmelen har tagit mig utur
så mången fara och till ett syndastraff lemnat mig än i lifvet, min
hustru och barn till bedröfvelse. Hvad hån och hemligit åtlöje jag
måste utstå af illviljare och missgynnare, som sig fägna, att alle till
deras heder äre vordne konfirmerade3 och jag intet, det vet Gud bäst,
och huru innerligen det mig qväljer, så att jag går som ginge jag
under jorden. Allt mod och lust är mig så betagit, att mig döden
nu kärare vore än något umgänge i verlden. Jag hänskjuter allt i
Guds hand, som konungars hjärtan leder och lockar, dit han vill och
vet och till själen nyttigast vara.»
Segraren vid Helsingborg, den fordom glade och lustige »Måns
Bock», var på väg att blifva melankoliker. Han smärtades djupt af
konungens sätt att behandla honom, därom vitna icke blott det
ofvan anförda utan äfven många andra bref till vännerna i Bender,
där han klagar öfver att ha blifvit till spott och spe inom armén
och ber dem upptäcka, hvilka onda tungor som förtalat honom infor
konungen. Det var först, sedan Stenbock än en gång vetat tända
den fosterländska hänförelsens eld i sina landsmäns hjärtan till att
med ansträngande af de yttersta krafterna åstadkomma
undsättningståget till Pommern 1712 och sedan han vunnit ännu en seger, vid
Gadebusch, som Karl XII fanu för godt att åter lägga den Stenbock
fråntagna marskalkstafven i hans erfarna o?h segerrika hand.
Ernst Carlson.
1 Stenbocks koncept den 17 febr. 1711, som jämte större delen af M.
Stenbocks öfriga litterära qvarlåtenskap förvaras i Eriksbergs arkiv.
1 Stenbock åsyftar här rådslönen, hvaraf i dessa bistra tider endast ett
qvartal utföll; han måste däremot lemna de rikligare och bättre ntfallande
inkomster han haft af guvernementet.
3 Af Stenbocks, underbefälhafvare i slaget vid Helsingborg hade Schommer
ocb Hamilton från Bender fått fnllmakter som general-majorer, Meijerfelt och
BttrentlcOld som generallöjtnanter, den sistnämde därjämte som gnvernÖT i Skåne
o. s. v. Konungens registratur x/s och "/„ 1710.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
