Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
strödda meddelanden och aktstycken
Men härmed äro emellertid ej alla svårigheter i fråga om
kanslerens lefnadsställning undanröjda; i sjelfva verket återstår den
egentliga och största. Claus Byting skall äfven ha varit »aulicus
concio-nator» hos konung Kristoffer.1 — hvilken titel väl närmast skulle
moderniseras till »hofpredikant» (man kan ej gärna tänka på att
öfversatta »rikshärold»!) — och sålunda i alla fall tillhört det andliga
ståndet. Nu är det verkligen fallet, att k. Kristoffer år 1445 sände
sin »kapellan» kaniken i Uppsala mäster Claus Byting till Vadstena
kloster för att låna dess »bästa krona», enär han ämnade låta kröna
sin »fästemö» ett par dagar efter det förestående bröllopet.2
»Capel-lanus» användes visserligen i tidens språk af andliga personer
såsom en höflighetsformel, när de tala till gynnare eller beskyddare,
men betecknar nog också en hos en konung eller annan mäktig
person anstäld klerk, vare sig det var såsom verklig kaplan eller blott
uti hans kansli. Det är, så vidt jag vet, enda gången, som denna,
kanik omtalas, och att det är från kaplanstiteln som titeln »aulicus
concionator» förskrifver sig, är ganska sannolikt.3 I vanliga fall
Bkulle man utan tvekan identifiera de båda personerna, helst det ju
den tiden var brukligt, att de kungliga kanslererna togos bland
kaniker; Karl Knutsson hade själf under sitt första år haft en
Uppsala-kanik till kansler. Men under kanslerstiden liksom sedermera göres
för juris doktorn och magistern Nicolaus Byting aldrig någon
antydan på kanonikatet, och såsom kanik kunde han naturligtvis icke
vara gift. Antingen har han sålunda lemnat Bin plats i Uppsala
domkapitel, eller är det fråga om två personer. Det förra låter ju tänka
sig; äfven för en kanik var det enligt den kanoniska rätten icke
förbjudet att åter inträda bland lekmännen och ingå i äktenskap, blott han
icke hade mottagit den högre invigningen, någon af de s. k. »ordines
maiores». Måhända har någon tvist med Uppsala domkapitels
herrsk-lystna chef sedan 1448, ärkebiskopen Jöns Benktsson, varit en
anledning. Häraf skulle då också kunna förklaras den fiendskap, som
uppenbarligen rådt mellan dessa båda män, och den i någon mån
reformatoriska riktning, som utmärkte Karl Knutssons kyrkopolitik;
häraf också det eljest i svenska medeltidens annaler oerhörda, att en
lekman varit kunglig kansler. Säkert är, att kansleren doktor Byting
mot midten af 1450-talet utbytt den lärde mannens, möjligen äfven
klerkens, sigill, en figur sorö håller en uppslagen bok, mot
hofmannens eller frälsemannens, en fågel med uppresta vingar (en falk?) uti
sköld under hjälm.4
Skulle det åter vara fråga om två skilda personer, måste tvänne
svenskar med samma ovanliga namn, ett verkligt tillnamn, studerat
vid utlandets universitet ungefär samtidigt och där förvärfvat lärdoms-
1 Jfr noten i S.R.S. I, s. 75.
1 Orig. på papper i Riksarkivet.
s Brefvet är tryckt i Celsii Monumenta politico-ecclesiastica och har
sålunda länge varit bekant.
4 I omskriften på det äldre sigillet står >s’ magistri Nicolai Rytingi; på det
senare: >s’ doctoriB Nicolai Ryting>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
