Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. W.
mansättning, arbetssätt och ansvarighet endast lemnade allt för
mycket öfrigt att önska. Helt nytt var alltsammans, när
tron-följarvalet i Örebro den 21 augusti 1810 tillförde regeringen den
kraftiga vilja, som dittills saknats, nu skulle den nya
statsmaskinen pröfvas.
Det dröjde icke länge, innan den energiske kronprinsen,
Napoleons rival, funnit nödvändigheten af en annan
regeringsform, en annan tryckfrihetslag o. d., och Wetterstedt var icke
bland dem, som höllo på hvad han kallade »pedantism i former»,
när afseende på sak borde vara hufvudgrunden för allt görande
och låtande. Och saken: den var ingenting annat än
fosterlandets räddning.
Fosterlandets räddning låg i Finlands återeröfring, och denna
kunde man väl i en nära framtid hoppas, hälst sedan en stor
härförare stälts i spetsen för landets öden, hvilkas länkande efter
Frankrikes helt säkert skulle föra till segerrik kamp mot
Ryssland.
Så tyckte Wetterstedt med hela sin svenska samtid. Hur
han sedan öfvergick till en annan politik skildras målande af
förf., som därmed inleder det förnämsta partiet af sin skrift:
den svenska diplomatiens historia under åren 1810—15. Aldrig
förut har denna blifvit så väl tecknad: de olika faserna följa ur
hvarandra, materialet är rikligt tillgodogjordt och väl behandladt.
Gången af det hela ligger klar för läsaren; ju mera man förut
genomvandrat författarens källor, desto mera uppskattar man
icke blott konstnärligheten, utan äfven fullständigheten och
opartiskheten i hans framställning.
Från Finland till Norge, från Örebro till Åbo, från
Stralsund till Trachenberg, från Leipzig till Kiel, från Paris till Moss,
från Kristiania till Stockholm går vägen, härförarens väg,
diplomatens väg. För »pedantism i former» har man icke hjärta att
skämma en god början eller ett segerrikt slut. Men skona sig
får icke den, som skall utföra kronprinsens befallningar; visst
går det nu, som i Gustaf IV Adolfs tid, mot Frankrike, men
Sveriges här går icke ensam. Visst gäller det för Carl Johans
hofkansler som för Gustaf Adolfs kabinettssekreterare att ej sky
arbetets möda och samlifvets obehag, men den stormande vrede,
som lägger sig, är af helt annan art än den halsstarriga
oresonlighet, som icke vet af återvändo. Och följderna varda också
andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
