Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF AF WETTERSTEDT
’91
»Att Sverige skulle frivilligt bekväma sig till — själfmord»,
var den oeftergifliga fordran i Napoleons system, som först följdes.
Förf. framhåller hvad kontinentalsystemet i själfva verket
innebar: »upphörandet af all handel med och sjöfart till och från
Europas kontinent», till hvilken Sverige skulle räknas. Det gälde
ej .blott, importen från England, »det gälde Sveriges egen export
af trä, järn och tjära, dess import i egna fartyg af spanmål, sill
och salt; det gälde hela dess kustfart från hamn till hamn, med
ett ord landets ekonomiska existens». Allt detta var förloradt,
om England mot oss tillämpade hafvets spärrning lika strängt
som Napoleon kräfde att vi skulle spärra våra hamnar för
England. England var raedgörligt, Napoleon icke. Det titulära
kriget mot England öfvergick således till ett verkligt krig med
Napoleon, sedan alla försök att upplysa och mildra honom
strandat.
Förf. skildrar lifligt det första skedet, hoppet på Napoleons
välvilja, och hur detta redan på försommaren 1810 kommit så
fullständigt på skam, att man »måste fråga sig, huruvida icke
förlusten af Sveriges handel och sjöfart vore något ännu värre
än förlusten af Finland». Då afled den nyvalde tronföljaren —
och Sveriges blickar vändes till den mäktige kejsarn, som säkert
skulle varkunna sig öfver oss, om han själf finge bestämma öfver
tronföljden till förmån för en af de sina. Nej, intet svar. Man
»lyssnade slutligen till lösa rykten om den stränge härskarens
hemliga vilja och rättade efter denna gissning sitt val; gissade
orätt, men —• valde rätt.»
Frankrikes vänskap blefve ett ok, därom var man redan
öfvertygad, men Frankrike var långt borta, Rysslands ok var
värre. Knappt tre veckor efter den franske marskalkens ankomst
till Sverige följde budskapet, att kejsarn gifvit oss valet mellan
krig med England eller med Frankrike och dess allierade. Kriget
med England valdes, nödtvunget; men förödmjukelserna och
fördringarna från Napoleon växte alltjämt.
»Den svenska statskonsten sågs i detta ögonblick blott speja
efter utvägar, att undvika omedelbart våld; skrämd, rådvill,
hopplös, hukade den sig ned inom trollkretsen af en förlamande
fruktan för Napoleon, af ett ofruktsamt hat emot Ryssland.»
»Förtrollningen bröts af den främmande man, som såg hvad
andra icke kunde eller icke vågade se; såg, därför att hans blick
åt ena hållet var skärpt af erfarenhet, åt det andra oförvillad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
