Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖDDA BIDRAG TILL VÄSTERBOTTENS ÅLDRK KULTURHISTORIA 131
denna oreda eller sjuka kommer förnämligast af hushållsståndet eller
rättare sagdt därutaf att bonden ringa eller ingen utväg hafver att kunna
komma sina årliga utlagor åstad, hvarföre måste han lita till borgaren,
och äro bönderna här i landet så uti borgarens skuld insänkta och
fördjupade, att hvarken bonde eller dess barn mäkta någonsin komma
därut1. Komme nu någon fri marknad i svang, så kunde bonden
småningom frälsas utur borgarens tvång och ok och torde kanske bonden
vinna en penning mera af en fri köpman än af sin stränge creditor,
hvilken ock plägar sätta merendels köp på bondens varor».–-
Behofvet af en friare handelslagstiftning så för städernas
uppkomst som allmogens förkofran gjorde sig mer och mer
känbart och själfve landshöfdingarne uppträdde som förespråkare
härför. Så framställer ock landshöfdingen Douglas i en
skrifvelse till K. M. af år 1693 sina tankar härom. Hvarken
landet eller K. M., skrifver landshöfdingen, hade den nytta,
som vederborde, af Västerbottens fyra städer. Dessa hade
visserligen af kronan erhållit stora donationer i hemmansräntor, åker
och äng samt laxfisken, men inkomsten därifrån åtginge till
borgmästares och råds aflöning. Själfva landet hade ock mera
last än lisa af de många städerna, emedan då nu funnes en
eller annan rik borgare, vore allmogen för öfrigt fattig, så att
icke mången bonde funnes, som icke stode i skuld hos borgaren.
Handeln inom landet vore högst ringa, då ingen af städerna hade
mer än 3 socknar att handla med och som borgaren med sina
från landtmannen till ringa pris uppköpta varor endast hade
Stockholm, Riga och Reval att afyttra dem till, måste han
åtnöja sig med det pris hökarne i dessa städer samsatte sig
om.–Om K. M. skulle hafva någon nytta af dessa städer,
ansåge landshöfdingen af högsta nöd vara en friare handel med
de varor, som i landet utan skada kunde tillverkas, såsom bräder,
plankor, träkäril m. m. »och där möjligt vore, några läster tjära
1 Här må ock såsom en närmare förklaring till det förnt omförmälda
miBS-hag allmogen hyste till de nyanlagda städerna påpekas, i hvilket strängt beroende
allmogemannen stäldes till den stad, han var »underprivilegierad», såsom framgår
af Gnstaf Adolfs svar af d. 16 febr. 1627 på Piteå stads borgerskaps klagan emot
allmogen i Skellefteå och Bnrträsk socknar. »Sedan efter de sig besvära», heter
det i denna skrifvelse, »att allmogen i Skellefteå och Bnrträsk socknar, som nnder
staden privilegierade äro, icke vele föra deras gods dit in till staden att föryttra,
utan därmed hellre annorstädes sig begifva, därföre vele vi härmed allvarligen
hafva befallt alla våra undersåtare, som i be:te socknar boende äro, att de vid
straff tillgörande skola för» deras gods in i be:te stad Piteå och där det och ingen
annorstädes föryttra med vårt borgerskap. Vi vele ock härmed i detta vårt brefs
kraft hafva förbudit våra undersåtar och gemene allmoge, som på landet boende
och i städerna icke vånhaftige äro, aft de härefter icke skola emot våra städers
privilegier segla på några norrländska städer vid högsta straff tillgörandes».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
